Sanna Rayman
"Hur kan man ens komma på idén att förklara de här övergreppen som begås av en väldigt liten grupp människor med hela gruppens kultur?"
Frågan ställs av kriminologen Jerzy Sarnecki och den är matnyttig eftersom den kan fungera lite som när en journalist ställer naiva frågor i syfte att få tydliga svar. Så låt oss dra några tänkbara svar!
Jerzy Sarnecki
Ett är: Jerzy, till och med individer som själva är en del av kulturen lyfter självmant fram den som förklaringsmodell. Det betyder inte att de tror att de själva kommer att begå en våldtäkt i morgon, eller hur? Det betyder bara att de förstår att det här finns en reell kulturkrock som ibland kan innebära friktion i vardagen och som i extremfallet kan utmynna i ett brott.
Ett annat är: Förklarande faktorer är aldrig är heltäckande och giltiga för en hel grupp, men det hindrar inte att de är högst relevanta att beforska och söka fakta i. Vi kan generalisera kring det faktum att män är överrepresenterade i sexualbrottsstatistik och ändå förstå både att alla män inte begår brott och en del kvinnor också kan göra det.
Ett tredje är: Men Jerzy. Hur kan Du ens komma på idén att förklara brottslighet med socioekonomi? Det är ju faktiskt bara en mycket liten andel av hela gruppen låginkomsttagare som begår brott? Att på detta vis peka ut hela gruppen fattiga som brottsbenägna minner om en urgammal klassmässig rädsla för pöbeln, för att travestera din artikel på DN Debatt nyligen.
Lärdomen för många, inte bara Jerzy Sarnecki, efter veckans Uppdrag granskning är kanske just detta: anför inte en massa ologiska svepskäl när du försöker ducka en fråga som du inte vill ta i. Ologiska svepskäl är en draksådd som inte tjänar något vettigt syfte. Det förvirrar, försenar och fördummar. Just the facts, ma’am!
Uppdrag granskning
Ett annat exempel på svepskäl som åldras illa är den kompassnål som många medieföreträdare och publicister nyttjade när de ansåg det olämpligt att skriva om eller granska frågan om överrepresentation och härkomst bland såväl brottslighet i allmänhet som sexualbrott i synnerhet. Den styrande principen var länge att det vore oansvarigt och farligt av medier att behandla detta då det kunde utsätta utsatta grupper för risker genom utpekanden. Principen förklarades inte sällan från en väl tilltagen mankhöjd och intresset för dylik statistik sammankopplades gärna med suspekta avsikter.
Under året har principerna emellertid kastats ut genom fönstret och frågan har granskats i flera medier. Nu även i SVT. Det är såklart bra att vi nått dithän, men samtidigt inställer sig frågan: är det alltså inte oansvarigt och farligt att publicera granskningar om detta längre?
Något som var omdömeslöst för, säg, fem-tio år sedan är alltså lugnt nu? Tillåt mig tvivla! Om omsorg om utsatta grupper verkligen varit skälet till att man hittills har avstått frågan hade väl snart sagt vartenda år mellan 2005 och idag varit ett bättre och mer ansvarsfullt tillfälle än just nu? Efter en flyktingvåg, i ett sällsynt polariserat politiskt klimat, under en hetlevrad valspurt och med en ökning av sexualbrotten i kulisserna?
Det hela ser ganska principlöst ut. Men det är väl som psykologen Alfred Adler lär ha sagt: Det är enklare att slåss för sina principer än att leva upp till dem.
Replik: Oroväckande när journalistiken visar förakt för vetenskap
Fotnot: I spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack, ledarredaktionens tv-program. Denna gång medverkar Mikael Tofvesson, MSB:s operativa chef för valet 2018, Patrik Oksanen, författare till boken "Skarpa skärvor" om informationskrigföring, och Linda Nordlund, ledarskribent Expressen.