Sanna Rayman
”Man fotar personalen, lägger ut bilder och hotar dem på sociala medier. En anställd har visats en bild på ett lemlästat barn och fått höra att så här kommer din son att se ut när jag är klar med honom. Man försöker sälja saker som inte finns, det vill säga begå bedrägerier på köp- och säljsajter, i anställdas namn.”
Möt arbetsmiljön inom Statens institutionsstyrelses (SiS), det vill säga de särskilda ungdomshem där unga kriminella placeras för sluten ungdomsvård. Även på kommunala HVB-hem tampas man med hot och våld - vilket nyligen föranledde att Arbetsmiljöverket inleder en treårig, riksomfattande inspektion av våld och hot vid dessa verksamheter.
Verket skriver att man ”under en längre tid fått in många tips och anmälningar om tillbud och olyckor om hot och våld, en del med mycket allvarlig utgång”.
De kriminella kompisarna släpps in
Det inledande citatet ovan kommer från fackförbundet ST:s sajt ”Publikt”, där en avdelningsordförande berättar. Artikeln diskuterar frågan om de tvångsvårdades rätt att kommunicera och möjligheten att inskränka denna rätt, vilken enligt ett färskt förslag från regeringen ska ”anpassas till dagens kommunikationsteknik och utvidgas så att den omfattar alla elektroniska kommunikationstjänster”. Inskränkningar bör ske efter beslut som bara får gälla i fjorton dagar.
Överlag förefaller utgångspunkten vara att unga tvångsvårdade har fortsatt rätt till sina vanliga smartphoneliv – såvida de inte fråntas den möjligheten i särskild ordning under max två veckor.
Det är obegripligt. Visst, jag vet att den här åldersgruppen inte anses sitta av straff i samma bemärkelse som myndiga kriminella. Men oaktat vad man kallar den period då de befinner sig på SiS-hem så torde det krocka med vårdidén om dessa unga har ett mer eller mindre intakt socialt nätliv under ungdomsvården? Hur drar man någon ur kriminalitet om man samtidigt släpper de kriminella sammanhangen in genom dörren – i virtuell bemärkelse?
I Publikt beskrivs hur man i slutna Facebookgrupper synkroniserar upplopp på hemmen, hur man beställer knark från kompisar på rymmen. En internettillgång - med allt vad den innebär - är någonting helt annat än att få ringa nära och kära ibland. Ändå värnar vi surfen mer än de anställdas arbetsmiljö?!
Svårt med bemanningen, förstås
Föga förvånande har SiS svårt med bemanningen. Det pågår en landsomfattande rekryteringskampanj för att få ordning på personalbristen. I december meddelade SiS att de förlänger ett redan årslångt undantag i sina kompetenskrav för den största personalgruppen: behandlingsassistenterna. Detta i en tid då vi vet att organiserad brottslighet utnyttjar unga, vilket gör att många av de unga som hamnar på SiS-hem i dag kan ha betydligt grövre CV:n än för bara några år sedan. Det ordinarie önskemålet: att en behandlingsassistent bör ha tvåårig eftergymnasial utbildning är fortsatt satt på undantag.
Numera kan man alltså bli vårdare av tungt kriminellt belastade unga med blott gymnasieerfarenhet i bagaget – ett upplägg som skapar risker för både personal och klientel. Lägg därtill platsbristen – eller för att använda SiS egna ord: ”extremt hög efterfrågan på SiS platser”.
Kombinationen låter explosiv. Om något skulle sättas på undantag i det här läget är det snarare rätten till Snapchat och Facebook än personalens kompetens.
Läs också:
Även Sverige lär införa gettolagar
Fotnot:
I tv-spelaren ovan syns det senaste avsnittet av Ledarsnack. Denna gång om varför en S-M-regering vore bra för Sverige.