Sanna Rayman
När är det sportlov i Sverige? Svar: när Stockholm har sportlov. Åtminstone om man ska tro våra riksmedier. I själva verket inleddes sportlovssäsongen måndagen den 10 februari. Då var coronafrågan främst en nyhetshändelse i Asien. Kanske funderade någon lite över sin Thailandsresa, men överlag var folk lugna. Veckan därpå, måndagen den 17 februari, pågick ett ännu oupptäckt kluster av samhällsspridning i norra Italien. Samtidigt gjorde sig bland andra Skåne, Blekinge, Kronoberg, Uppsala och Östergötland redo för lov.
Mot slutet av veckan upptäcktes spridningen i norra Italien och sedan dess har områdena som klassas som riskområden utökats efterhand.
Policy inväntar alltid sin faktabas, vilket gör att vi kämpar mot klockan. Det vi lär oss i dag är förhållanden som har pågått ett tag. De skånska sportlovsfirare som vistats i ”fel” regioner i Italien hade därmed svårt att bli provtagna oavsett hur många Covid19-symptom de prickade efter hemkomst. Hade man ”bara” varit i Aostadalen eller Toscana var det ingen fara, menade myndigheterna då. Visst, man måste dra gränsen någonstans, men samtidigt inser vi alla att människor och virus är rörliga. Liksom Aostadalen över en dag blev riskområde kan intilliggande Zermatt i Schweiz – några kabinliftar och en ostfondue bort – visa sig ha spridning i morgon.
Missade vi coronafall i Skåne eller Blekinge?
Men för två-tre veckor sedan var trycket lågt och riksmedierna funderade på annat. Att skåningar och blekingar redan sportat klart i Italien var det ingen som tänkte på när fallen i Lombardiet började regna in. Men, när stockholmarna hade gjort sina alpresor lät det annorlunda, genant nog.
Det är ett underbetyg till medierna att frågor inte började ställas förrän huvudstadsborna gjort sina resor.
Missade vi några fall i Skåne eller Blekinge häromveckan, när folk vägrades tester? Vem vet! Förhoppningsvis är vi efterkloka och testar några av dem i dag i stället – även om de mår bättre nu. Några stickprover skadar inte.
Apropå genanta medier medverkade jag häromhelgen i Medierna i P1 som tittade på hur Sydsvenskan i en artikel jämfört dödligheten hos registrerade fall av säsongsinfluensa med motsvarande värde hos covid-19 – en jämförelse som blir korrekt, men missvisande, då vi registrerar och följer dessa sjukdomar på olika sätt. I artikeln föreföll vanlig flunsa rentav farligare än covid-19, vilket inte stämmer. (Åtminstone inte nu.)
På rätt coronasida om Hanif Bali
Flera experter påtalade att Sydsvenskans jämförelse haltade, men tidningen höll fast vid att artikeln var korrekt, vilket förbryllade mig. Mot slutet kom förklaringen, när tidningens chefredaktör Pia Rehnquist avrundade med följande:
Du har ju redan intervjuat mig, men jag tycker ju att såna som jag och du och alla vi har en jätteviktig roll i att fokusera på det som är viktigt på riktigt och inte kanske på Hanif Balis trådar på Twitter…
Viktigt på riktigt är att hålla sig på rätt sida om Hanif Bali – inte att förmedla en riktig bild av ett virus dödlighet? Rehnquist är därtill så säker på denna prioritering att hon lite irriterat antyder att P1:s reporter – som bara ställer rimliga frågor – frångår sin jätteviktiga roll och springer Balis ärenden.
Ingen journalistisk hållning är mer genant än den här. Det är värre än Stockholmscentreringen, rentav.