Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sanna Rayman

Annie Lööfs kulturkrig döljer en politisk tomhet

Historieprofessor Lars Trägårdh: ”Vi måste vara väldigt försiktiga”
Annie Lööf prisade i Almedalen sin samsyn med partier från höger till vänster: M, KD, MP och S. Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES FREDRIK WENNERLUND
Såväl Stefan Löfven som Ebba Busch Thor har haft synpunkter på skribenter, skriver Sanna Rayman. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Detsamma gäller som bekant USA:s president, Donald Trump. Foto: POLARIS / POLARIS POLARIS IMAGES
Foto: LISA MATTISSON

Det är inte ett friskhetstecken när politiker hellre kritiserar skribenter än partiledare och ministrar.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Man skulle kanske kunna säga att det är uppfriskande. Att det är tecken på en konstruktiv och vital demokrati, när en partiledare håller tal och bara har gott att säga om alla partier hon nämner. Att det vittnar om ett pragmatiskt politiskt klimat, där alla ser det goda i varandra och hellre väljer att betona det än det man ser som negativt. 

Men, vi vet ju alla att detta inte är vad som pågår, eller hur? 

Det politiska klimatet i Sverige är ingenting av detta. Inte pragmatiskt, inte välvilligt, inte samarbetsorienterat. Vilket i sin tur innebär att när Annie Lööf talade i Almedalen häromveckan, så lät hennes vänliga ord om Kristdemokraternas engagemang för vård- och äldrefrågor inte särskilt genuina. 

Inte heller föreföll ambitionen att bekämpa brott tillsammans med Moderaterna särskilt verklighetsförankrad. Lööf lät heller inte överlycklig över tanken på att öka tryggheten tillsammans med socialdemokrater, eller att rädda klimatet ihop med MP eller liberalismen ihop med L. 

Centern är i opposition - mot spalterna

Idén med uppräkningen var att visa att man måste ”hitta de områden där det finns en samsyn”. Hur Lööfs samsyn med de forna alliansvännerna kan göra någon reell och konstruktiv nytta framgick emellertid inte. Möjligheten har inte saknats, om man säger så. 

Centerpartiet har under det halvår som gått bedyrat att man befinner sig i tydlig liberal opposition. Men av Lööfs Visbytal att döma är Centern inte i opposition mot nåt – frånsett en och annan ledarskribent, som indirekt pekades ut i talet. 

Där snackar vi å andra sidan om rejäla konfliktytor som målas upp: Lööf talar om en ”oanständighet” som hon som partiledare har som plikt att ”markera emot”. 

Orden är stora, men de växer ur en futtig jordmån. Det är näppeligen partiledares ansvar att tillrättavisa skribenter. Det idoga markerandet sker i brist på andra konflikter. 

Lööf, Busch Thor, Löfven och Trump

Centern kan inte bråka för mycket med samarbetspartnern, men vill heller inte gå för hårt åt tidigare kolleger. I båda riktningar finns väljare att tappa och broar man inte vill bränna, på sin höjd vågar man sveda dem lite symboliskt. Det är förlamande att sitta i knät på en regering man egentligen inte gillar. 

Det enda som återstår blir att idka kulturkrig med spalterna. Det tricket är inte fräscht när Trump kör det och det blir liksom inte fräschare från en liberal. En frilanskrönikör eller ledarskribent är småfisk i jämförelse med en partiledare eller minister och den maktobalansen gör striden svårsmält. Därför blir det sällan smakfullt när politiker försöker trycka till journalister. 

Det var osnyggt också när Ebba Busch Thor gjorde Aftonbladets ledarsida till måltavla i riksdagen och det var sju resor värre när statsminister Löfven gjorde det mot Katerina Janouch

De här övertrampen vore enklare att svälja om de mestadels handlade om impulsivitet. En Ulf Adelsohn som blir förbannad på Svenskan och raserifimpar sin prenumeration etcetera. 

Men detta är inte impulser, utan strategier för att dölja en ekande tomhet i svensk politik: att partierna är låsta i diverse positioner som de inte kan, vill eller vågar ta sig ur. Och medan de krampar runt i sina låsningar så käbblar de mot spalterna. 

Hitta samsyn. Jo pyttsan. 

 

Läs också:

Alliansens skilsmässa är rena rama farsen