Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanna Rayman

Din integrationsplan är inte bra för alla, Fridolin

Gustav Fridolin och regeringen vill lagstifta om att alla skolor måste arbeta aktivt för en allsidigt blandad skola.

Fridolin är inte ärlig med skolintegrationens baksida.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Alla får en bättre skola om man på samma skola möts med olika bakgrund. Om barn som växer upp i villa går på samma skola som barn som växer upp i hyreshus, som det brukade vara i Sverige.

Så sade utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) till SVT Nyheter, som i söndags rapporterade att regeringen vill lagstifta för att få alla skolor att arbeta aktivt för en ”allsidig social sammansättning” i syfte att bryta segregationen. 

Att blanda lägenhetsbarn med villa-dito var inte någon jätteutmaning under detta nostalgiskt skimrande ”förr” som Fridolin talar om. I större städer krävde det förstås en insats när upptagningsområdena ritades, men i det mindre och mer homogena Sverige uppnåddes social mix ofta för att alla gick i den skola som orten hade. Skolval i all ära – det största skälet till att segregationen är stor i dagens skolor är att den är det också utanför skolorna. 

Större städer, större barnkullar, större utanförskap. 

Vi har inte "gjort det förut"

Vissa skillnader är bekanta – föräldrars ekonomi, boendestandard, sommarlovsaktiviteter. Andra skillnader går djupare – kultur, normer, syn på könsroller. De senare är det svårt att rå på ens med mycket hårdför social ingenjörskonst. Det är alltså orimligt att påstå att vi gjort det här förut. 

Det betyder dock inte att vi inte måste försöka. Samhällets plikt mot barnen är att hjälpa dem fram till livets startblock genom likvärdig utbildning. Men, fler har plikter gentemot barnen. Där samhället ska hjälpa alla barn så är föräldrauppdraget att stötta och skydda sina barn. Puffa dem ur boet som kapabla individer. 

Så vad händer om samhället vill trycka tillbaka vissa barn, för att det skulle hjälpa andra en bit framåt och ge ett bättre snitt? 

"Alla får en bättre skola om man på samma skola möts med olika bakgrund”, säger Fridolin. En klassik svensk politikerutsaga. Så här är det. Alla får det bättre. Dessutom är det som förr i tiden. Det gillar ni ju. Ständigt försöker man banka fast uppfordrande sanningar, i stället för att diskutera frågetecknen. 

Politiker tiger om målkonflikter

Problemet är att det inte stämmer. Alla får inte en bättre skola av det regeringen föreslår. Tvärtom. Grundambitionen här är att lyfta de barn som i dag går i problemtyngda skolor där i stort sett ingen har svenska som modersmål och skapa en integrerande mix genom att placera dem på skolor som har fler, tja, väletablerade medelklassungar. 

Det är självklart bra för dessa barn att hamna i mindre segregerade skolor och inget någon kan missunna ett barn. Men lika självklart är att dessa barn kommer att ta resurser i anspråk och att deras svårigheter kommer att vara större än de relativt sett privilegierade medelklassbarnens, varför de senares problem med penngrepp, koncentration och läsande snart kommer att halka ner från plats 7 till plats 27 på lärarens priolista. 

På samhällsnivån kan detta mycket väl vara rätt. På lång sikt är det nog bäst att blanda och låta medelklassbarnen ta smällarna för en bättre integrering. Men för vart och ett av dessa barn och deras föräldrar kommer upplevelsen inte vara ”en bättre skola”, utan en sämre. Om det är förståelse Fridolin söker så är det nog klokare att vara ärlig med uppläggets baksidor. 

Men det här med att prata om målkonflikter är ju tyvärr inte svensk politiks bästa gren. 


Läs också:

I filterbubblan kan vi slippa se otryggheten