Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Tyckareliten lider brist på självinsikt

Kan näthat förklaras med hur etablerade opinionsbildare uttrycker sig? Existerar en klasskonflikt mellan läsare och journalister? Ja, självklart.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Journalisten Jonas Thente släppte veckans bomb i DN kultur, när han i en artikel kritiserar nämnda kultursidas trogna målgrupp, ”den medelklassiga identitetsvänstern” (22/4). Hans poäng är ungefär: klassperspektivet har ersatts av genusanalyser och identitetspolitik, och när skribenter hånar ”vita kränkta män” leder det till ilska på nätet.

 

Tillsammans med journalisten Fredrik Krohnman har jag varit inne på samma spår: ”…när journalister, i sina försök att övertyga varandra om sin egen förträffliga tolerans, sparkar nedåt och hyser förakt mot den som saknar plattform är det kanske inte så konstigt att nätets kommentarsfält fylls av frustrerat hat”. (Expressen kultur, 1/11-2012).

Thentes kritiker hade knappt hunnit dricka upp morgonkaffet förrän de förfasade sig i sociala medier och i texter. I veckan har han kritiserats av bland andra Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin, samma tidnings kulturchef Åsa Linderborg, Jens Liljestrand i Expressen Kultur, Maria Sveland i DN Kultur, Petter Larsson i Helsingborgs Dagblad och Marie Demker i Göteborgs-Posten.

 

Snart verkade i princip alla vara överens. Som en redaktör sa, dagen efter publiceringen av Thente-artikeln, när hon ringde mig och letade efter en debattör som ville försvara Thente: ”I går verkade en del hålla med honom, men inte i dag längre”. När någon nämner konsensuskultur och åsiktskorridor frågar skribenter förvånat: Vaddå, konsensus? Åsiktskorridor, fnys!

Inte bara människor från arbetarklassen näthatar, har många påpekat. Givetvis är det så; såväl SVT:s Uppdrag granskning som Aschbergs ”Trolljägarna” i TV3 visar att näthatarna är en spretig grupp. Men ingenstans kan jag se att Thente skulle ha påstått att alla näthatare är från arbetarklassen.

 

De människor han beskriver existerar i allra högsta grad: de som känner ett socialt och kulturellt avstånd till dem som har makten över samhällsdebatten. Sverigedemokraterna är i dag det näst största partiet bland svenska arbetare. I områden där SD-sympatierna är starka bor nästan inga journalister, men där Miljöpartiet står sig starkt bor som av en händelse desto fler mediemänniskor.

Förortstidningen Norra Sidans redaktör Rouzbeh Djalaie la i veckan ut en sammanställning med ny data om var journalistförbundets medlemmar bor (rdjalaie.blogspot.se). Likt tidigare siffror kan man se att nästan var femte journalist bor i Stockholms innerstad. Drygt 10 procent av journalisterna trängs på Södermalm.

Det tål att upprepas, inte för att peka finger utan för att ringa in ett problem som hänger ihop med det ökade näthatet och det ökade SD-stödet.

 

Vad gör vår egen maktposition – kulturellt, språkligt och socialt – med hur vi skildrar problem i landets medier? Jag kan inte längre göra anspråk på att kunna beskriva livet i miljonprogram som Flemingsberg eller Gottsunda, eftersom jag har flyttat därifrån.

Vad får så många journalister att tro att de på ett rättvisande sätt beskriver arbetarklass och maktstrukturer?

Ödmjukhet inför sin egen position är svårt. Lättare är det att, tillsammans med resten av tyckarkåren, förklara vilken idiot denne Jonas Thente är.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!