Sakine Madon

Tyckareliten lider brist på självinsikt

Publicerad

Kan näthat förklaras med hur etablerade opinionsbildare uttrycker sig? Existerar en klasskonflikt mellan läsare och journalister? Ja, självklart.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Journalisten Jonas Thente släppte veckans bomb i DN kultur, när han i en artikel kritiserar nämnda kultursidas trogna målgrupp, ”den medelklassiga identitetsvänstern” (22/4). Hans poäng är ungefär: klassperspektivet har ersatts av genusanalyser och identitetspolitik, och när skribenter hånar ”vita kränkta män” leder det till ilska på nätet.

 

Tillsammans med journalisten Fredrik Krohnman har jag varit inne på samma spår: ”…när journalister, i sina försök att övertyga varandra om sin egen förträffliga tolerans, sparkar nedåt och hyser förakt mot den som saknar plattform är det kanske inte så konstigt att nätets kommentarsfält fylls av frustrerat hat”. (Expressen kultur, 1/11-2012).

Thentes kritiker hade knappt hunnit dricka upp morgonkaffet förrän de förfasade sig i sociala medier och i texter. I veckan har han kritiserats av bland andra Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin, samma tidnings kulturchef Åsa Linderborg, Jens Liljestrand i Expressen Kultur, Maria Sveland i DN Kultur, Petter Larsson i Helsingborgs Dagblad och Marie Demker i Göteborgs-Posten.

 

Snart verkade i princip alla vara överens. Som en redaktör sa, dagen efter publiceringen av Thente-artikeln, när hon ringde mig och letade efter en debattör som ville försvara Thente: ”I går verkade en del hålla med honom, men inte i dag längre”. När någon nämner konsensuskultur och åsiktskorridor frågar skribenter förvånat: Vaddå, konsensus? Åsiktskorridor, fnys!

Inte bara människor från arbetarklassen näthatar, har många påpekat. Givetvis är det så; såväl SVT:s Uppdrag granskning som Aschbergs ”Trolljägarna” i TV3 visar att näthatarna är en spretig grupp. Men ingenstans kan jag se att Thente skulle ha påstått att alla näthatare är från arbetarklassen.

 

De människor han beskriver existerar i allra högsta grad: de som känner ett socialt och kulturellt avstånd till dem som har makten över samhällsdebatten. Sverigedemokraterna är i dag det näst största partiet bland svenska arbetare. I områden där SD-sympatierna är starka bor nästan inga journalister, men där Miljöpartiet står sig starkt bor som av en händelse desto fler mediemänniskor.

Förortstidningen Norra Sidans redaktör Rouzbeh Djalaie la i veckan ut en sammanställning med ny data om var journalistförbundets medlemmar bor (rdjalaie.blogspot.se). Likt tidigare siffror kan man se att nästan var femte journalist bor i Stockholms innerstad. Drygt 10 procent av journalisterna trängs på Södermalm.

Det tål att upprepas, inte för att peka finger utan för att ringa in ett problem som hänger ihop med det ökade näthatet och det ökade SD-stödet.

 

Vad gör vår egen maktposition – kulturellt, språkligt och socialt – med hur vi skildrar problem i landets medier? Jag kan inte längre göra anspråk på att kunna beskriva livet i miljonprogram som Flemingsberg eller Gottsunda, eftersom jag har flyttat därifrån.

Vad får så många journalister att tro att de på ett rättvisande sätt beskriver arbetarklass och maktstrukturer?

Ödmjukhet inför sin egen position är svårt. Lättare är det att, tillsammans med resten av tyckarkåren, förklara vilken idiot denne Jonas Thente är.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag