Sakine Madon

Svenskar vill inte se korruptionen

Publicerad
Uppdaterad
Sverige har mer korruption än vi tror. Inga-Britt Ahlenius berättar om hur vi slätar över med ord som "affär", att lagstiftningen släpar efter och att oberoende granskare krävs.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
När jag för flera år sedan fick jobb i ett pampigt kommunalhus viskades det redan min första arbetsdag om den nya tjänsten "demokratiutvecklare". En kompis till en ledande politiker hade just blivit av med sitt jobb och behövde ett nytt, och då fixade polarna i kommunhuset det. När professionell granskning saknas, och när risken för upptäckt är låg, skapas en grogrund för korruption i kommunerna.
Jag diskuterade frågan med Inga-Britt Ahlenius häromdagen, efter ett anförande om korruption som hon höll för säkerhetsföretaget Seccredo. Beundrad av många, för sitt mod att kritisera bland annat FN:s ledning, kan man tro att hon har det lätt när hon på hemma­plan kritiserar det faktum att den kommunala verksamheten inte utsätts för oberoende granskning. Men icke. Den som kritiserar detta, säger Ahlenius, påstås snarare angripa den svenska demokratin som sådan. Politiker ute i kommunerna, från höger till vänster, tycker att det är bra som det är och vill inte ha förändring.
Vad beror motviljan på? Den svenska självbilden spelar en stor roll, säger hon. I exempelvis USA vet man att "the great country" består av både för- och nackdelar. I välordnade Sverige, med starka myndigheter och med vår konsensuskultur, har vi en tendens att tro att korruption är något som finns i fjärran länder och kulturer. Inte här. Det är en märklig självbild.
Språket avslöjar oss; korruption, att missbruka sin maktställning, lindas in i begrepp som "vänskapskorruption", "affär", "fusk", "mygel", "gräddfil". I andra länder kallar man det för vad det är: korruption. Vi slår oss gärna på bröstet och pekar på mätningar som ger Sverige en fin plats på korruptionsskalan. Men det är svårt att mäta korruption i Sverige för att vi inte har tydliga lagar mot det.

Jag frågar om vår laglydighet - när vi inför rökförbud på krogen lyder varenda svensk, i Danmark protesterades det däremot - kan få en tydligare korruptionslagstiftning att spela stor roll. Ja, vi måste få en tydligare korruptionslagstiftning, säger hon. Men lagar och regler är inte allt. I grunden kokar frågan ner till människors integritet och goda omdöme.
Kommunallagen har sin grund i 1860-talets syn på kommunal verksamhet, trots att så mycket har ändrats. Det gör att informella strukturer - såsom "Göteborgsandan" - får så stor betydelse. En oberoende granskare krävs, även om kommunledningarna ansvarar för internkontrollen, upprepar Ahlenius. Korruptionshärvan i Göteborg är ett resultat av just bristande granskning.

Det är så lätt att ducka för självkritik. Politiker skäller gärna på Carema, som om de själva saknar ansvar. Det är ju staten som delegerar ansvaret för viktiga uppgifter till kommunerna, och kommunerna som har ansvar för att inte låta ett sjabbigt företag vanvårda äldre.
Under vårt samtal kom det plötsligt fram en man som tog Ahlenius i hand och tackade för det arbete hon gör. "Det händer mig nästan varje dag", sa hon när han har gått. Det är de som står för notan, för den korruption som samhället så envist inte låtsas om.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag