Straffa inte folk som sliter dag och natt

När jag var strax över 20 år fick jag i uppdrag att intervjua inblandade i ett demokratiprojekt i en förortskommun utanför Stockholm. På frågan om projektets budget svarade en ansvarig tjänsteman: ”haha, kvitton regnar in! Kvitton regnar in!”

Han illustrerade detta med fladdrande armar. Tjänstemannen verkade strunta i vad projektpengarna egentligen användes till. Eftersom det var en kommun med många socioekonomiskt svaga hushåll störde jag mig verkligen på hans inställning.

De flesta av oss betalar gärna skatt, men pengarna behöver gå till rätt saker. Det gäller såväl i stat och kommun som i landsting. Men ju fler projekt jag tittade på, desto tydligare blev mönstret: det är väldigt lätt att slösa med andras pengar. Det fick mig att tappa tron på höga skatter.

I veckan har många vänsterdebattörer jublat över att den rödgröna regeringen med stöd av V tänker höjer inkomstskatterna. Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson twittrade häromdagen: ”Borgarna sänker gärna arbetares löner men när folk m 38 000/ mån ska betala 72 spänn / mån i mer skatt då är det kris, tårar o tandagnisslan”.

Andersson antydde vidare att kritiken mot inkomstskattehöjningen hör ihop med att man inte längre får ”göra skatteavdrag för poolrengöring”. Alltså: rika borgare bara gnäller, och vill minsann sänka löner. Slagkraftigt? Javisst. Sant? Nja.

För det första vill inget parti sänka befintliga löner, diskussionen om lägre ingångslöner rör folk som i dagsläget inte har någon lön överhuvudtaget. För det andra är frågan om skatt på arbete något som berör folk som – just det - arbetar. Vill Vänsterpartiet och Andersson nita förmögna är ett tips att i stället fokusera på exempelvis kapitalskatter. Extremt höga marginalskatter leder däremot till att folk väljer bort att arbeta extra. Vad är vunnet med det?

I ett land som sedan länge har ett av världens högsta skattetryck borde en central fråga vara vad pengarna går till. Filmaren och liberalen Martin Borgs gav för några år sedan ut boken ”365 sätt att slösa med dina skattepengar”. I den radas exempel efter exempel upp på hur politiker och myndigheter har satt sprätt på andras pengar. Med lätthet läggs flera miljoner på märkliga projekt och onödigheter. Borgs visade att det finns gott om både blåa och röda kommuner som saknar respekt för skattemedel. 

Slöseriet borde ge huvudvärk åt alla som bryr sig om välfärden. I stället applåderar vänstern mediekändisar som Fredrik Virtanen och Claes de Faire när de skriver krönikor om att det är ”sexigt att betala skatt” och att de själva minsann vill betala mer skatt (tja, vad hindrar dem att bidra till samhället på egen hand). Allianspartierna å sin sida verkar ha tagit långledigt i skattedebatten. Inför 2006 var det gott om paroller som ”sänkt skatt för vanligt folk” och ”det ska löna sig att arbeta”. En byggjobbare prydde Moderaternas valaffisch. Och folk lyssnade.

Vart tog den glödande skattekritiken vägen? Det finns ingen rättvisa i ständigt höjda skatter för folk som sliter dag och natt. En liberal opposition borde påminna om det.

Läs också: Skolflickor ska inte behöva skyla sig

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.