Sakine Madon
Utbildningsradions "Banderoll" går på tv nu. Programmet - som riktar sig till barn - förklarar pedagogiskt att marknadsekonomi är dåligt. En vuxen elak boxare fuskar och slår en svag pojke. "Du är elak!" säger den taniga pojken. Elakingen svarar: "Ja, jag fungerar som marknaden".
Snart kommenterar Johan Ehrenberg, vänsterradikal journalist från tidningen ETC, det ekonomiska systemet med sin allvarliga stämma. Någon marknadsliberal motsvarighet syns inte till.
I Banderoll-avsnittet om den globala ekonomin filmas människor i utvecklingsländer. "Blir de lyckliga för att vi kommer dit och shoppar?", frågar bakgrundsrösten sorgset. Som om det givna svaret vore att nej, fattiga blir jättelyckliga om vi stänger gränserna och slutar byta varor och tjänster med dem.
Om utländska arbetare som kommer till Sverige säger Banderolls "elaka" skådespelare: "Nån måste jobba för en skitlön!". Att människor frivilligt kan jobba här och tjäna på det, utan att råka ut för galna arbetsgivare, verkar inte finnas i UR:s föreställningsvärld. Endast en barnkör som sjunger "go home" fattas i programmet.
"I vårt ekonomiska system kan inte alla vinna" ekar det igen. Som om det skulle finnas ett alternativ där alla är supervinnare och lika glada som människorna i färgglada Jehovas-teckningar.
Liknande tongångar hördes i barnprogrammet "Showen Dollar" som gick härom året. Där fick barn i sexårsåldern bua ut produkter som kom från fattiga länder och ropa "glitter" för det som producerats i Sverige. Så lärs det ut att protektionism är fint.
Förr hette barnprogrammen "Vilse i pannkakan", "Ville, Valle och Viktor" och "Kapten Zoom". Eller "Sprätten", den onda direktören som skitade ner samhället med avföring.
Det räckte inte med att straffa Sprätten för nedsmutsningen; folket fick stjäla och ta över Sprättens fabrik. "Det allra bästa är när alla får vara med", påstods i sann löntagarfondsanda.
Åsikterna lever kvar, men paketeras i en uppdaterad version. UR:s nuvarande vd Erik Fichtelius svarar att programmen ska vara opartiska och sakliga. Kanske är det så enkelt att just vänsteråsikter ses som opartiska och sakliga?
Ungefär som när TV4 försvarar opartiskheten hos kanalens nya reporter inför valet, debattören Lena Sundström. Det är djärvt att ens komma på tanken att framställa Sundström som politiskt neutral. Men TV4 tar ändå inga licenspengar. Det gör UR. Och sköter UR inte sitt uppdrag får UR helt enkelt börja göra det och lägga ner den politiska agitationen.
Public service-journalister som vill fortsätta att sprida globaliseringsmotstånd via tv behöver inte misströsta. De kan - precis som många andra med starka övertygelser - få programtid på Öppna Kanalen.
Det är en kanal utan reklam med högt i tak. Där sänds allt från latinamerikanska väckelsemöten, program om bästa konspirationsteorin, sändningar på somaliska och program av Prostatabröderna. Det kostar förvisso två tusen kronor (alltid denna "utsugning") att få en halvtimmes programtid. Men det vore åtminstone mer hederligt att predika om sin ideologi där, än att med licenspengar sända låtsasneutral propaganda för barn.
Läs också:
SVT-gnäll gör inte världen mer liberal
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.