Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Sakine Madon: Naivitet göder svensk jihadism

Svenska jihadister har haft ihjäl oskyldiga medan aningslösa makthavare låtit problemen växa. Journalisten Magnus Sandelin har gjort en viktig granskning.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I boken ”Svenska IS-krigare - från al-Qaida till Jihadi Cool” (Fri tanke förlag) får vi följa en rad våldsbejakande islamister för att förstå vad det är som driver dem. Sandelins bok är dock minst lika mycket en berättelse om Sverige. Hur blev vi en av de största exportörerna av "jihadistresenärer” per capita?

Långt innan terrororganisationen Islamiska staten uppstod såg ledande personer inom bland annat al-Qaida Sverige som en sorts fristad där de ostört kunde arbeta.

Skälen som angavs var vår relativt ”avslappnade inställning till säkerhet” samt goda möjligheter att ”utnyttja välfärdssystemen”.

Sandelin skriver också om hur svenska kommuner och Ungdomsstyrelsen delat ut föreningsbidrag till extremister, utan vidare koll på vad det är man har valt att stödja. Tyvärr har även några moskéer fungerat som samlingspunkter för extremism, däribland Bellevuemoskén i Göteborg.

Att svenska jihadister märks i de globala nätverken råder det inget tvivel om. Exempelvis grep belgisk polis, efter Brysselattentaten, Osama Krayem från Rosengård i Malmö. En annan som vuxit upp i Sverige är jihadisten Mirsad Bektasevic, som jublade på Facebook över terrordådet mot franska Charlie Hebdo: ”HAHAHAHAH bon apetit!”

Fyrabarnspappan Makram hälsade i en propagandafilm från IS i Irak till sin svenska fru, och berättade att han är på väg att bli självmordsbombare. Våldsbejakande islamister från både Rinkeby och Göteborg har avancerat till al-Shabaabs toppskikt. I Stockholm var det ett oväntat fel på bomben som gjorde att Taimour Abdulwahab inte lyckades ha med sig julhandlare i döden i december 2010.

Magnus Sandelin har skrivit en ny bok om svenska IS-krigare. Foto: Marcel Pabst Fotografi / MARCEL PABST

 

Listan kan göras lång.

När det pågick terroristrättegångar i Göteborg 2010 och 2012 noterar Sandelin att det väckte kritik i media. Trots att det fanns ett förundersökningsmaterial som gav en bra bild av att det rörde sig om extremister som var beredda att ta till våld, påstod skribenter som Aftonbladets Jan Guillou och Oisín Cantwell att rättegångarna berodde på rasism mot muslimer.

Även nyhetsartiklar vinklades på liknande sätt. Bland de åtalade åkte senare en till träningsläger hos al-Shabaab i Somalia, medan en annan åkte till Syrien för att ansluta sig till IS.

Vad fick svenska journalister att så tvärsäkert vifta bort allvaret? Konspirationsteorin att ett genomrasistiskt rättsväsende jagar oskyldiga muslimer sprids redan flitigt av extremister som försöker rekrytera i svenska förorter.

En svensk som i Sandelins bok kallas ”Ali” åkte på jihadistiskt träningsläger och fantiserade om att beväpna sig och kapa en buss, bli körd till Riksdagen, där han skulle läsa upp en proklamation inför journalister. Ett alternativ var att ta poliser som gisslan. Han sökte lärda imamer på nätet och trodde att han skulle få stöd. I stället lyckades de övertyga honom att terror är emot islam. Något som kunde sluta så illa slutade på bästa sätt.

Våldsbejakande extremism kan, som all annan extremism, motverkas. Det inger hopp. Men då måste man också erkänna det smärtsamma: blåögdheten har kostat liv och förvärrat problemen.

 

Läs också: Sluta fega i kampen mot jihadismen

Stoppa IS-folk från att trakassera förortsbor

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!