Sakine Madon

Sakine Madon: Islamofobi är inte liberalism

Lösningen är att "lägga ner det mångkulturella samhället", sa konstnären Lars Vilks.  

Enligt Ayaan Hirsi Ali, på länk från Washington, borde kristna via  kyrkor värva muslimer  i "getton". Och islamkritiska bloggaren Dick Erixon analyserade gruppen muslimer.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

ISLAM

Så skulle man grovt kunna beskriva tisdagskvällens program i Axess tv om  islam i väst. Axess ska  creddas för att lyfta frågor om mångkultur, religion och idékrockar. Spännande internationella debattörer som Kenan Malik har lyfts fram  i den annars grunda svenska integrationsdebatten.

 Men ett helt tv-program med islamkritiska ryggdunkar är inte vasst. Hur hade det varit att kasta in en kritiker i sändningen med Hirsi Ali, Vilks och Erixon?

 "Till upplysningens försvar" står det på nya numret av Axess magasins framsida som pryds av Ayaan Hirsi Ali. Upplysning låter trevligt, men låt mig påminna om vad hon faktiskt säger. Som  "yttrandefrihetskämpe" kunde Hirsi Ali för några år sedan inte ge ett rakt svar  på varför Muhammedkarikatyrer går för sig, men inte  att muslimer bränner amerikanska flaggor.  Konsekvens är inte hennes starka gren. 

 Tidigare i år uttryckte Hirsi Ali stöd för ett minaretförbud i Schweiz. Och nu säger hon alltså att kyrkor ska försöka rekrytera muslimer i europeiska förorter. Minareten jämställs med hakkorset. Vi måste göra motstånd! varnar hon. Skulle de här resonemangen vara "till upplysningens försvar"? Då ligger vi risigt till.

 Dick Erixon -  populär bloggare som SvD:s ledarsida ofta länkar till -  kallas också slarvigt för liberal. Svepande skriver han att islam är "en våldskult". När han bloggar för kristna "Världen i dag" ställer han kristendomen mot islam. Himmelriket tycks vara i sikte, bara vi blir av med en viss religion.

 Det handlar om "krig" sägs det i Axess-debatten. Den som tror att tonläget existerar i ett vakuum får tänka om. Axess vänder sig till en borgerlig publik. På liknande sätt som antisemitismen viftas bort av vänsteranhängare viftas islamofobin bort i borgerliga och liberala kretsar. 


Kan oförmågan att se när legitim islamkritik glider över i en önskan om att utplåna all muslimsk tro bero på svårigheten att hålla flera bollar i luften samtidigt?  Jag hör till dem som kritiserar identitetspolitik, på engelska kallad "multicultiralism", det vill säga politik som särbehandlar etniska och religiösa grupper.

 Vi är många som påpekar kulturrelativismens problem: att delar av vänstern blundar för kvinnoförtryck, homofobi med mera med hänvisning till "andras kulturer". Somliga av oss uttryckte stöd för Vilks självklara rätt att teckna långt innan resten av kåren kvicknade till.


Det är däremot skillnad på att ta dessa debatter av liberal övertygelse och på att göra det med udden riktad mot alla troende muslimer eller mot pluralism. 

 Hirsi Ali, Erixon och likasinnade har förstås all rätt  i världen att tycka och uttrycka vad de vill. Att människor hotas till livet för sina åsikter är förkastligt. Konservativa eller nationalister får, om de så önskar, kritisera pluralism och mångkultur tills de hesnar.

 Eller anse att kristendomen ska stärkas och sprida sig till den muslimska befolkningen. Att se det som lösningen på "kriget". Säg det högt och stå för er intolerans. Men sluta kalla det liberalt.