Foto: Cornelia Nordström
 Foto: Cornelia Nordström
Sakine Madon

Fy för kamphund

Publicerad
Uppdaterad
Förbjuda kamphundar? Ja, i bostadsområden med flerbostadshus. Olämpliga hundägare ska inte ha hund över huvud taget. Det danska förbudet mot vissa hundraser är däremot dumt.
Expressen getinglogga
Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.
Där jag bor - i ett stort bostadshus i en Stockholmsförort - tillåts kamphundar. Det finns några flåsande jyckar som man ibland måste åka hiss med, eller väja för vid porten. Nästan alltid är det unga killar som äger dem. Om de boende i bostadsområdet fick bestämma skulle, gissar jag, minst 99 procent vilja slippa dessa hundar. Inte minst barnfamiljer.
Den 1 juli förbjöd danska folketinget tretton olika raser. Valpar födda efter ett visst datum måste avlivas. Import och avel av kamphundar är olagligt. Inspirerad av danskarna uppmuntrar nu kommunminister Mats Odell (KD) bostadsbolagen att förbjuda kamphundar i sina kontrakt. Om det inte händer vill KD följa Danmark och lagstifta om saken.
Odell konstaterar att hundarna är ett säkerhetsproblem. Men problemet är inte nytt; redan för tio år sedan skrev jag om kamphundarna och lagstiftningen. Ungdomar har länge haft hundarna som statussymboler och för att skaffa sig "respekt" (en livrädd omgivning). Dessvärre skiftar inte det här "hundmodet" lika snabbt som hundmodet skiftar för Paris Hiltons fans.
Somliga kamphundsfantaster varnar för "hundhatet" så fort man antyder att kamphundar inte har i bostadsområden att göra. De upprepar att det är ägarna som är felet, inte hundarna. Ja, självklart är det ägarna som är problemet. Men används hundarna som vapen, för att skrämma och skada andra, spelar det ingen roll - hundarna blir ett problem.

Därmed inte sagt att det danska rasförbudet är vettigt. Gränsdragningen är svår. Si och så många procent av en hund kan vara av en "tillåten" ras, medan resten av en hund är "otillåten". Kamphundarna är just mixade. Och lilla chihuahuan är till exempel väldigt aggressiv, men utgör ingen större fara för det. Förbud av raser är både svårtillämpat och svårkontrollerat. Halvkriminella kommer förmodligen ändå att smita förbi reglerna och köpa förbjudna rasblandningar på Blocket.

Folkpartisterna Mathias Sundin och Peter Kjällkvist föreslog nyligen licenskrav för farliga hundar (SvD 5/7). För att få ha giftorm krävs till exempel tillstånd hos jordbruksverket. Det kan vara en väg, men om någon lever harmoniskt med sin aggrohund i en öde stuga får han eller hon gärna göra det i fred. Problemet är att aggressiva kamphundar - ofta uppfostrade av minst lika problematiska ägare - strosar runt i miljonprogrammen.
Att lagstifta för lagstiftandets skull blir aldrig bra. Sedan två år är det möjligt att ålägga en hundägare hundförbud. I exempelvis Skåne anmäldes i fjol 670 hundägare. Ingen fick hundförbud. Betyder det att det saknas olämpliga hundägare där? Inte alls.
I stället för luddig lagstiftning och totalförbud är det bättre att lösa problemen där de finns. Det är därför bra att bostadsbolagen uppmanas att ta sig i kragen. Bostadsrättsföreningar borde också se till att ha koll på situationen. Kamphundar hör helt enkelt inte hemma i flerbostadshus.
Den som "måste" ha en aggressiv kamphund får snällt ta och flytta ifrån bostadsområden där folk bor tätt inpå varandra.
Som hunduppfödaren Lisbeth Eriksson säger till Borås Tidning är att ha vissa kamphundar är "som att gå runt med en laddad k-pist." Kamphundsgullare som inte ser problemet borde testa att bo granne med dessa vapenägare.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag