Sakine Madon
På en fristående förskola i Hisingen har förskolepersonal burit niqab, den heltäckande dräkten med endast en springa för ögonen. Kommunens tillsynsenhet har ansett att plagget inte är lämplig, vilket har resulterat i ett föreläggande mot förskolan. Ett argument som har använts är att kommunikationen försvåras med plagget.
Det stämmer förvisso, och det är bra att kommunen reagerar. Vad som är mindre bra är att kommunen väljer att inte tala ur skägget om att niqaben står för att män och kvinnor ska hållas isär, och därför inte har i kommunens skolor att göra. Det är skillnad på en vanlig slöja och en heltäckande dräkt vars själva syfte är könsseparation.
Varför tassas det kring jämställdhetsaspekten? En av de två niqabbärande kvinnorna på förskolan säger sig ha blivit så kränkt av kommunens krav att hon slutat på förskolan, medan den andra jobbar kvar. Kommunen är anmäld till diskrimineringsombudsmannen (DO).
Men allt kan inte handla om vuxnas rätt att utöva sin tro, var som helst och när som helst. Enligt läroplanen ska förskolan ”motverka traditionella könsmönster och könsroller”. Det uttrycks även att förskolläraren har ”ett särskilt ansvar” för att både pojkar och flickor får utrymme och inflytande."
"Jämställdhet, som grundläggande demokratiskt värde, ska både gestaltas och förmedlas”, skriver Skolverket. Ska dessa formuleringar betyda något måste det gälla för samtliga förskolor och skolor. Barnens rätt till jämställdhet ska helt enkelt gå före vuxnas idéer om att män och kvinnor behöver hållas åtskilda, vilket som sagt är syftet med niqaben.
Mimmi von Troil, vd på paraplyorganisationen Fria förskolor, har reagerat på att Göteborgs kommun har haft synpunkter på förskolepersonalens klädsel. Hon säger att kvinnan endast bär sin niqab "utomhus eller om hon vet att hon kommer möta män, som när en pappa ska hämta eller lämna” (Göteborgs-Posten, 22/12). Som om det skulle vara förmildrande.
När niqaben åker på är signalen som skickas till barnen att kvinnor behöver osynliggöras i närheten av män. GT:s ledarkrönikör Csaba Bene Perlenberg har även lyft pappors rätt att se vem som arbetar med deras barn på förskolan. Det är en viktig aspekt som också behöver vägas in.
Tidigare har DO haft för ovana att ensidigt betona religionsfriheten. För några år sedan drev myndigheten till exempel ett fall mot Arbetsförmedlingen, som hade dragit in ersättningen till en troende man som vägrat ta kvinnor i hand när han hälsade. Människor ska förstås aldrig tvingas ta folk i hand, men man bör heller inte kunna kräva att arbetsgivare och övriga samhället ska anpassa sig till hur man väljer att utöva sin tro eller kultur. Och vad säger att kvinnan som inte togs i hand inte också kunde ha känt sig diskriminerad?
Göteborg, likt många andra kommuner, behöver tydliga regler om vad som gäller för niqab i skolor och förskolor. Diskrimineringsombudsmannen borde i sin tur sluta att reflexmässigt ropa diskriminering och kräva skadestånd. Även religionsfriheten har sina gränser.
Läs också:
Feminister måste försvara rätten att vägra slöja
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och kommentarer