Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Maria borde ha
kunnat räddas

Mördad, Maria, 19.

I söndags firade Maria sin 19-årsdag. Dagen efter knivhöggs hon. Varje sorgligt mord får mig att undra om vi gör tillräckligt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

En gång i tiden var jag också en 19-årig kurdisk tjej, men förknippar åldern med att ta studenten och flytta hem­ifrån. Tidigt förstod jag att det fanns kompisar som levde under strikta regler; att deras skolschema satt uppklistrat på kylskåpet berodde inte på att föräldrarna var engagerade i deras skolgång. De ville kontrollera att flickorna kom direkt hem när skolan var slut. En del av dessa flickor giftes bort, andra rymde hemifrån.

Sara Mohammad från föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime" säger uppgivet att det fortfarande finns för stor acceptans för hederskulturen. Eldsjälar som jobbar med hedersfrågan har på senare år fått stöd, men stöter också på motstånd.


Ett axplock: i Feministiskt initiativs styrelse försökte feministen Maria Hagberg lyfta hedersfrågan, en fråga hon kan mycket väl, men vittnar om att hon misstänkliggjordes och kallades för rasist. Till slut hoppade hon av. Inger Stark, vänsterpartist, har också argumenterat i motvind. Hon kritiserade i samband med hedersmordet på Jian egna partikamrater och påpekade att "många etablerade feminister tiger".

Flertalet av oss som lyft frågan anklagas för att gå främlingsfientligas ärenden, eller för att vara "husnegrer". Jag har mig veterligen inte träffat någon, som aktivt jobbar mot hedersmord, som inte har upplevt förminskande och relativiserande.

Varför är då samhällsdebatten så viktig? Enkelt: opinionen föser politiken i rätt riktning - och i slutändan även de samhällsinstitutioner som kommer i kontakt med drabbade ungdomar.

Hade Masoud Kamali, Jan Guillou och övriga, som tidigare ödslade energi på att misstänkliggöra dem som ärligt berättade om hederskulturen, stått oemotsagda, hade färre fått hjälp. Mycket har hänt efter mordet på Pela Atroshi, då de dåvarande ministrarna Mona Sahlin och Margareta Winberg skrev att "Vi får aldrig acceptera talet om 'heders­mord' och påstod att kulturperspektivet var struntprat. Skola, socialtjänst och rättsväsende är trots allt bättre informerade i dag. Det förhindrar hot, misshandel och mord.

Newroz Ötunc, ordförande för "Tänk om", den förening som arbetar för att hjälpa drabbade ungdomar och som hade försökt hjälpa Maria, berättar att socialtjänsten hade kunnat göra mer. Hon berättar att Maria tyckte om att gå ut och festa, hade en stark vilja och var utåtagerande. Personal inom socialtjänsten kan ha en uppfattning om att hedersförtryckta ska vara offer i alla lägen.

Själv tycker jag inte det är särskilt konstigt att någon som kidnappas som minderårig, gifts bort med en äldre man i Irak, får svåra men. En hel del offer lider av olika slags missbruk, berättar Newroz Ötunc, som i sorgen planerar en minnesfond för den mördade flickan som så ofta brukade komma in till henne.

 

Det är lätt att känna hopplöshet inför hedersmord. Men kulturer och värderingar kan ändras. Hederskulturen är inte skriven i sten; tvärtom finns det gott om familjer som vänder hedersnormerna ryggen.

Dessa familjer blir inte fler av att hedersproblem förminskas eller inte tas på allvar. Lyssna på dem som ropar på hjälp.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!