Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sakine Madon

Madon: Sluta blunda för hedersförtrycket

Fadime hade varit 37 år om hon hade levt i dag.

Trots en infekterad debatt visar Miljöpartiet att det går att börja erkänna och lyfta hedersförtrycket.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det senaste i raden av uppmärksammade hedersmord är det på Manidja, som blev bortgift under en resa till Afghanistan. Mannen hon tvingades leva med kontrollerade, misshandlade och våldtog.

I höstas skar han henne till döds, i Hallunda söder om Stockholm, framför ögonen på hennes förtvivlade syster.

Jag kommer ofta i kontakt med beslutsfattare, journalister och andra, som menar att vi borde kalla hedersmord för "mord".

Att debatten om hedersförtryck riskerar "sprida fördomar". Låt oss då se det uppenbara:

Manidjas mördare kommer att ha människor i omgivningen som förstår honom. Som känner med honom. Som rättfärdigat våldet och förmodligen även mordet.

Värderingarna hos bekanta, familj, eller släkt spelar roll. Men normer är, tack och lov, aldrig statiska. På samma sätt som släkt och omgivning kan påverka människor att mörda sina egna barn - kan omgivningen påverka i rätt riktning.

Det ska vi ta fasta på.

Vad som däremot inte hjälper är när makthavare relativiserar bort hedersvåldet eller misstänkliggör dem som berättar, vilket märkligt nog fortfarande görs från vänster till höger.

I fjol kritiserade exempelvis Timbros vd Markus Uvell Grön ungdoms språkrör Björn Lindgren för att sprida fördomar om utländska män.

Vad Miljöpartiets ungdomsrepresentant hade skrivit i Aftonbladet var i själva verket allt annat än svepande och fördomsfullt:

"Hedersförtrycket bygger på att män, och ibland även kvinnor, anser sig ha rätt att använda hot och våld för att upprätthålla släktens så kallade heder."

Jag skulle gissa att kvinnor bär upp normerna i lika hög grad, men Lindgren har rätt om förtrycket: omgivningen och normerna stödjer det. Även kvinnor deltar som förtryckare, och även män förtrycks, HBTQ-personer likaså.

Glädjande nog skriver även miljöpartistiska jämställdhetspolitiker i klartext att det här våldet "skiljer sig från mäns våld mot kvinnor genom att förtrycket är kollektivt." (6/12, Newsmill).

Jämför det med Gudrun Schyman, som i samma veva citerar Feministiskt initiativs politiska dokument där hedersbegreppet ifrågasätts.

Där står det: "Att benämna kvinnomord, våld mot kvinnor och kvinnoförtryck som 'hedersmord' eller 'hedersrelaterat våld' gör det möjligt att föreställa sig att dessa handlingar är sanktionerade inom andra 'kulturer'."

Vad Feministiskt initiativ missar i partiets skrivelser är att feministisk analys, könsmaktsordningen, inte står i konflikt med prefixet "heder", som ju beskriver just normer. Strukturer, som ju feminister vanligtvis brukar förstå.

Och hur mycket Feministiskt initiativ än teoretiserar förstår varenda kotte att det finns skillnader i hur man ser på sexualitet, frihet med mera, runt om i världen.

Det är enkelt uttryckt ingen slump att offren för hedersmord heter Fadime, Pela, Abbas, Manidja, och inte Eva, Lisa, Petra och Per.

Efter elva års debatt, efter mordet på Fadime, borde det ovan skrivna vara självklarheter.

Diskussionsklubbarna behöver lämnas; lyssna på dem som ropar efter hjälp.

Fadimes berättelse lever inte bara vidare, den delas av alltför många.