Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Madon: Nazisternas nyttiga idioter

På lördagen samlas Svenskarnas parti i Stockholm. Över 10 000 personer har anmält att de ska demonstrera mot nazisterna. Blir det bråk kan Svenskarnas parti kamma hem ännu en seger.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag skulle garanterat ingå i Svenskarnas partis ”återvandringsplan” för utomeuropeiska invandrare. Även mitt barn, som har en småländsk pappa, skulle i så fall utvisas. Så vem skulle bestämma vilka som ska bort? En företrädare för det nazistiska partiet berättade i våras att en myndighet, i samverkan med Migrationsverket, ska få avgöra vem som har rätt ”genkluster” (P4 Värmland, 28/5).

För fyra år sedan röstade 681 svenskar på Svenskarnas parti i riksdagsvalet. De utgjorde, av de 7 123 651 röstberättigade i Sverige vid den tidpunkten, 0,1 promille. I upplysta samhällen attraheras, tack och lov, få av vidrigheter som nazism.

Ändå oroar jag mig för att partiet ska växa. Inte för att deras företrädare är särskilt briljanta strateger som lyckas övertala väljare, utan för att delar av motståndet beter sig som deras nyttiga idioter.

En talesperson för förra helgens motdemonstration i Malmö sa tydligt att målet var att Svenskarnas parti inte skulle kunna hålla sitt torgmöte (Nyheter24, 23/8). De ska alltså hindras, inte för att de saknar demonstrationstillstånd eller för att de bryter mot lagen, utan för sina åsikters skull. Även poliser ses av somliga som legitima måltavlor. Uttrycket ”inga nazister på våra gator” är inte bara ett ställningstagande, utan blir en uppmaning till att med våld försöka få bort nazisterna. I stället för markeringar mot den lilla grupp som saboterar antirasistiska demonstrationer riktas nu kritik mot mötesfriheten.

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt reagerar på att Svenskarnas parti får demonstrationstillstånd, och säger att polisen har varit ”alldeles för generösa med att ge tillstånd till nazistmöten” (Kvällsposten 23/8). Han är inte ensam om det. I fredagens Dagens Nyheter skrev journalisten Lena Sundström att ”vi intalar oss att det är en demokratifråga att nazister skall få tala på skolor och torg”. Men att mötes- och yttrandefrihet ska råda på offentliga torg är inget som vi har intalat oss, det är en central del av demokratin.

I skolor – där skolplikt råder - är det annorlunda. Även Jonas Sjöstedt har tagit upp att nazister inte bör välkomnas på skolor, som om det existerade en opinion för det. Journalisten Po Tidholm påstod, när han sommarpratade i Sveriges Radio i år, att borgerliga debattörer tycker att nazister ska få vara i skolorna. Vid upprepade tillfällen har Tidholm fått frågan om vilka dessa debattörer är, och vid upprepade tillfällen väljer han att inte svara. Låt mig gissa: De existerar inte.

Det är helt enkelt skillnad på att låta nazister härja runt i skolor – där barn måste befinna sig – och på att stå fast vid mötesfriheten, demonstrationsrätten. På ett öppet torg ska även stollar få säga sitt så länge de håller sig inom lagens gränser.

Och om det ändå vore så enkelt som att täppa till truten på folk: saknas det verkligen nazister i länder med inskränkt yttrande- och mötesfrihet?

Begränsningar i demokratin kommer aldrig att trolla bort Svenskarnas parti. Men en sak är säker: de ivriga försöken att stoppa deras mötesfrihet ger dem en uppmärksamhet de annars aldrig kunnat drömma om.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!