Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Madon: Barnen bör lära sig att livet är tufft

I stället för fortsatt curling behöver våra barn få veta att samhället aldrig kommer kunna fyllas med tillräckligt många krockkuddar.

Foto: Sakchai Lalit

Föräldrar rasar mot julkalendern, teaterpjäser och reklam i stället för att lära sina barn livet. Världen är hård där ute, det går inte att ha ”trigger warnings” för allt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Reklamombudsmannen friade häromdagen Liseberg, efter anmälan mot nöjesparkens halloween-reklam med barn som föreställde zombies. De leende barnen på reklambilderna hade nämligen fått en ansiktshalva ”halloweeniserad”.Upprörda föräldrar har påstått att deras barn ”är livrädda för Liseberg nu”. Det har klagats på att man måste prata med barnen om ”allvarliga saker”. I en anmälan står det att misshandel av barn – zombiebarnen i reklamen har ditmålade ärr med mera – framställs som ”något häftigt”.


Men varför skulle reklam
med halloween-tema tolkas som propaganda för barnmisshandel? Som Reklamombudsmannen påpekar förstår förmodligen en genomsnittskonsument att annonserna visar en ”fantasisituation som anspelar på halloween”. Givetvis är det så. Men den som söker fel, hen finner fel.

Årets utmärkta julkalender har anmälts för allt från att ha tagit upp häxbränning till att barn gavs öl förr i tiden. En anmälare skriver att julkalenderns Erik Haag ”uppmanar barnen dricka öl”. Ölen som ges i tv är förstås alkoholfri och ska ses i det historiska sammanhanget, men det tycks kvitta när känslorna svämmar över. I stället för att sätta sig ner med sina barn och förklara att saker var annorlunda under exempelvis Vasatiden, riktar dessa föräldrar ilskan mot SVT. Annat som har upprört är att julkalendern visar hur barn fick arbeta innan vi införde skolplikten. Tv-programmet uppmuntrar därmed barn att skolka, har det hävdats.


Kanske är kritiken mot avsnittet om 1970-talet löjligast, då det kort nämns att vuxna har sex. ”Helfigur av en naken man har även setts”, klagar en person i sin anmälan. Anmälningarna mot programmet handlar alltså inte bara om att barn kan bli rädda för historiens hemskheter, utan även att de får se en tecknad naken man eller riskera att ”inspireras” av att barn inte gick i skolan.

Exemplen på att vuxna försöker hålla för sina barns ögon är många. I höstas lyckades föräldrar till skolelever i Kumla stoppa en 40 år gammal pjäs av Suzanne Osten, ”Medeas barn”, för att den berör ämnen som skilsmässa, otrohet och självmord. I Skellefteå rasade ett gäng föräldrar mot en högstadielärare, för att det i en skolbok fanns en uppgift om att skriva ett självmordsbrev. Att övningen ingick i en berättelse med ett lyckligt slut, och om vänskap, brydde sig dessa föräldrar inte om.Hur ska man lära sig att leva om man aldrig får känna oro eller rädsla? Världen är full av jobbiga saker. Det finns människor som tvingas tigga, som flyr från krig, skiljer sig, tar droger, dricker för mycket eller dör av sjukdom eller olyckor. Förr eller senare måste man kunna hantera att det är så.


I år uppmärksammades fenomenet ”trigger warnings”, varningsmärkning av kurslitteratur så att känsliga studenter ska veta om en bok innehåller exempelvis rasism eller våld. Man kan fråga sig varför vuxna akademiker antas behöva varningsmärkningar. Men för den som lärt sig att man aldrig ska behöva uppleva något jobbigt är det inte konstigt.

I stället för fortsatt curling behöver de få veta att samhället aldrig kommer kunna fyllas med tillräckligt många krockkuddar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!