Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Sakine Madon

Låt inte de extrema tala för muslimer

Islamister flyttar fram positionerna i Sverige. Nalin och Cheko Pekgul visar att det politiska etablissemanget är medskyldigt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det kan vara snårigt att navigera i ”muslimdebatterna”. Å enda sidan sprider sverigedemokrater en nattsvart bild av muslimer som är ute efter att islamisera Europa. Å andra sidan finns det en rad föreningar med ”islam” eller ”muslim” i sina namn, som bekräftar den fördomsfulla bilden av muslimer.

Mellan dessa finns den stora gruppen muslimer, som varken vill diskrimineras för sin religiösa tillhörighet eller särbehandlas positivt.

Därför är den nyutkomna boken ”Jag är ju svensk” (Recito förlag), av Nalin Pekgul och hennes man Cheko Pekgul, ett välkommet inlägg i debatten. Nalin Pekgul är sjuksköterska, men mer känd för allmänheten som tidigare socialdemokratisk politiker. Efter mina år i miljonprogram känner jag igen många av de utmaningar som beskrivs beträffande Tensta: identitetsförvirrade ungdomar som hamnar i kläm, hederskulturen, konflikten mellan sekulära muslimer och fundamentalister.

”Just identitetslösheten hos många ungdomar i Europa kan vara ett skäl till att de vänder sig till muslimska fundamentalister eller dras in i kriminalitet.”, skriver författarna. Hur kan ungdomar som växer upp i flera kulturer stöttas? Görs inget står dessvärre extremister redo att erbjuda gemenskap.

När avgående demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) vill utreda om svensk terroristlagstiftning behöver skärpas, för att hindra att svenskar ansluter sig till väpnade terroristorganisationer som Islamiska staten, är reaktionen från somliga dessvärre symptomatisk. Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi från Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén påstår att det är ett uttryck för islamofobi och rastänkande. (SVT Opinion, 18/9).

Mänskliga rättighetskommittén låter ju fint, men vilka är de? Pekgul skriver om möten och träffar i Tensta som lockade många olika muslimer. När rapparen Kadafi Hussein för några år sedan försökte ordna alkoholfria fester i Rinkeby hindrades festen av islamister. När detta togs upp på ett möte i Tensta hånades de som lyfte frågan.

Och vilka störde de träffar som ordnades? ”Det visades sig att de flesta tillhörde Sveriges Unga Muslimer och Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén”, skriver paret Pekgul. Åtminstone har Sveriges unga muslimer fått stora summor bidrag för att arbeta med muslimska ungdomar och tolerans.

Författarna igen: ”När först Göran Persson och sedan Fredrik Reinfeldt som statsminister besöker Islamiska förbundets moské i Stockholm legitimerar de islamisterna som muslimernas företrädare.” Även tidigare S-ledaren Håkan Juholt, och handelsminister Ewa Björling (M), påstås ha besökt fundamentalister.

Frågan är varför organisationer som Islamiska förbundet eller Sveriges Unga Muslimer får föra muslimers talan i den offentliga debatten?

Moderaterna välkomnade glatt Abdirizak Waberi, som uttalat sig islamistiskt, i sin riksdagsgrupp. Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen har bjudit in islamister och tonat ner homosexuellas rättigheter.

Funderar politiker någonsin på vad det är för aktörer de legitimerar med bidragspengar, officiella besök och riksdagsplatser?

Aningslösheten är ett hån mot det stora flertalet muslimer.