Sakine Madon

Invandrarkillar ses aldrig som offer

Vem är det som stoppas av poliser, krögare, väktare och butiksinnehavare? Det är inte jag, det är invandrarkillen.

Vi måste göra upp med synen på killarna.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Under den senaste tidens debatt om polisens projekt Reva, "Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete", har många vittnat om hur de helt utan anledning har stoppats och krävts på legitimation.

"Om du aldrig har stoppats vet du inte hur det är att vara en kille från förorten", skrev en kille till mig. Han förklarar att han under de senaste tio åren har blivit stoppad och visiterad 14 gånger, utan att ha varit misstänkt för något. Vi delar pigment men behandlas olika. Det påminner om alla gånger jag har jämfört mina erfarenheter med min lillebrors.

Lillebror, född i Sverige och numera bosatt i Norge, är van vid att tas åt sidan:

"Alltid när man tas in på ett rum på flygplatsen så står man ju inte direkt med Svenssons, utan med någon somalisk morsa, östeuropeiska backpackers och så vidare. Senaste gången frågade de om jag röker hasch.", berättar han.

Nyligen blev han även felaktigt anklagad i kassan på Systembolaget för att köpa ut till en annan mörkhårig person som råkade var där. Men det var värre när han var yngre, medger han. Särskilt om de var ett gäng förortskillar tillsammans.


Själv har jag har aldrig öppet diskriminerats av vare sig polis eller butiksägare. Den enda gången jag nekats komma in på ett uteställe hade jag minuten innan - balanssinnet var inte på topp - rullat ner för entrétrappan till stället. Inget att klaga på. Jag får ofta höra att vi är så duktiga, vi invandrartjejer. Nog finns det, som bekant, invandrartjejer som hålls hårt av sina familjer, och tjejer - såväl etniskt svenska som de med utländsk bakgrund - har bättre betyg än killar. Men långt ifrån alla är änglar, offer för sina familjer eller flitiga i skolan.

I kontrast till fördomarna om tjejerna ses killar med invandrarbakgrund som bråkiga - och aldrig som offer. Vilket märks extra tydligt i diskussionerna om hederskulturen.


Det väcker inte intresse att även killar gifts bort, eller att även kvinnor upprätthåller unkna värderingar. Få känner till den afghanske killen Abbas som torterades och hedersmördades i Högsby, medan vi alla känner till Pela och Fadime. Så enkelt, men ändå så svårt: Att det finns invandrarkillar som beter sig illa rättfärdigar inte föreställningen att invandrarkillar i regel är svin.


Jag tillhör dem som tyckte att Ruben Östlunds film "Play" - om förortspojkar som rånar svenska medelklasspojkar - lyfte ett viktigt samhällsproblem. Men var landade diskussionen? Vem orkade gå till botten med varför dessa pojkar är så bråkiga i skolan? Dokumentärer om att skolbarn till föräldrar från länder där barnaga är vanligt, utsätts för fysisk bestraffning, möts med tystnad. Varken skola eller samhälle verkar bry sig.

I Revaprojektet har både kvinnor och män kontrollerats i Stockholms tunnelbana med flera platser. Skillnaden är att rollen som misstänkt bråkstake och kriminell ständigt närvarar för många mörka killar. Polisen är inte mer rasistisk än övriga samhället, inte ett dugg.

Det är invandrarkillen alltför många inte vill se på krogen, i klassrummen, i trappuppgången eller i släkten. Överdrivet snälla fördomar om deras systrar kan aldrig kompensera det.