Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Ha inte överseende med stenkastarna

I onsdags attackerades poliser i Rinkeby. Varningsklockorna har länge tickat - och det handlar inte om frustrerade ungdomar som reagerar mot orättvisor.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Polisen patrullerade och skrev en rapport om trafikbrott vid en bil vid lunchtid i Stockholmsförorten, när stenar plötsligt kastades. En kort stund därefter attackerades ytterligare en polispatrull i närheten.

Varför händer detta? I debatten finns många självutnämnda förortsrepresentanter som alltid finner felen hos resten av samhället. Det sägs att polisen provocerar fram våldet, att det är regeringen och kommunen som inte satsar pengar, och så vidare. De ger inte hela bilden.

En som inte är förvånad över den senaste händelsen i Rinkeby är Martin Marmgren, bloggande polis i Stockholms nordvästra förorter:

"Naturligtvis inte, att polisen attackeras är dessvärre närmast en del av vardagen i förorter som Rinkeby och Tensta", berättar han.

 

Det händer att även väktare, ordningsvakter och brandmän attackeras. Och det hela är ofta välregisserat: I kampen om att bestämma över "sitt" område rings det in falska larm om bränder och lägenhetsbråk för att locka in polisen i gränder där de kan attackeras. Marmgren skrev nyligen en artikel om att två poliser i hans arbetslag fick en 11,7 kg tung gatsten kastad på den bil de satt i, från flera meters höjd. Händelsen inträffade i Tensta, där de satt i bilen och väntade på en låssmed för att se efter en person som befarades avliden i en lägenhet. Ljusen på bilen var på, så stenkastarna visste förmodligen att det satt poliser i bilen. Några decimeter fel och någon hade kunnat dö.

 

Vi var många som spred citat från och länk till artikeln på journalisttäta Twitter. Intresset var märkbart stort, men ingen tidnings- radio- eller tv-redaktion plockade upp tråden. Av någon anledning verkade Sveriges Radios "Studio Ett" finna det mer intressant att, som nu i veckan, göra ett inslag om "en vit vecka från mobilen", då en kolumnist i DN skrev att han går på toaletten med sin smartphone.

Förlåt mitt raljerande här, men man anar att det för många är bekvämt att gömma sig bakom föreställningen att poliser säkert har sig själva att skylla. "På så sätt riskerar man inte att skuldbelägga en grupp som redan anses vara utsatt, nämligen ungdomar i socioekonomiskt svaga förorter", som Marmgren säger.

 

Problemet är att det är just genom att låtsas att det regnar man sviker ungdomarna. Förövarna får inte markeringar och hjälp i tid, och andra förortsbor som tvingas se hur bostadsområdet går ner sig får gilla läget.

Få talar för alla dem som inget annat vill än att barnen ska få en bra framtid, som sliter från morgon till kväll med lågavlönade arbeten, och som drabbas av att polis och brandkår hindras hålla lag och ordning. Visst finns det rötägg till poliser, men den här trenden av attacker handlar om något annat.

Polisen jag pratat med nämner en ytterligare central bit om vad som behöver göras utöver förebyggande insatser, förbättrad skola och liknande:

"Bekämpa och genomskåda lögner och mytbildning där kriminella framställs som förebilder, och samhällsföreträdare framställs som förtryckare".

Det är bilden de som ger sig på oskyldiga poliser gärna vill sprida. För oss andra saknas anledning att gå i fällan och köpa den.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!