Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

"Goda" journalister är SD:s bästa valarbetare

Att amerikanska medier pekade ut Donald Trumps väljare som korkade idioter var bevisligen osmart. Tyvärr är inte svenska journalister bättre.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I den amerikanska valrörelsen tog New York Times, USA Today, Foreign Policy med flera stora medieaktörer avstånd från Trump. Nu var förstås Trump inte vilken presidentkandidat som helst, och det är lätt att förstå varför medier ibland bedriver vad som kallas kampanjjournalistik. Men när journalister börjar agera politiska aktivister tas en stor risk: många väljare får lust att ge igen.

Ju mer Hillary Clinton, kändisarna och journalisterna talade illa om Trump och hans anhängare, desto mer befästes bilden av att Trump kämpade mot en elak elit. New York Times tv-kritiker James Poniewozik berättar att han slogs av hur många gånger han i valrörelsen hörde journalister säga ”Jösses, jag känner ingen som skulle rösta på Trump”.

På Twitter ser jag New York Times-kolumnisten Mona Eltahawy skriva ”shame on you” till författaren Asra Q. Nomani för att denna röstat på Trump. Nomani har nämligen skrivit en artikel om varför hon som muslim, kvinna, invandrare och tidigare anhängare av Demokraterna gav Trump sin röst. Hon uppgav bland annat Clintons utrikespolitik som skäl. Eltahawy angrep inte Nomani i sak, men hon lade till ett ”Enjoy your new fascist friends”.

 

Journalister bor i städer

Diskussionen hade lika gärna kunnat vara mellan två svenska skribenter eller journalister. De som står på ”den goda sidan” försöker att få motståndarsidan att skämmas, men gör i samma sekund ett praktfullt självmål. Reflektion och självkritik är en mer framkomlig väg än ”shame on you”.

Om amerikanska journalister säger att de inte känner någon Trump-röstare, vågar jag påstå att det är minst lika vanligt att svenska journalister inte känner SD-röstare. Vår journalistkår är starkt koncentrerad till de större städerna, och då särskilt till trendiga medelklassområden.

I områden där Sverigedemokraterna har starkt stöd bor däremot få journalister. Det här skapar en distans som gör att många journalister inte förstår sig på SD:s väljare. Och den man inte förstår sig på är lätt att avfärda som ”vit kränkt man”.

 

Sök sanningen

Den journalistiska uppgiften borde snarare vara att lyssna, för att inte säga ta reda på vad som är sant. SVT:s kommande program ”Sant eller falskt” undersöker nu påståendet att SVT skulle vara vänstervridet, och har mejlat 1500 anställda om partisympatier. Enkäten är helt anonym. Detta fick tidskriften ETC att ställa SVT följande fråga: ”Det är inte bara etablerade, borgerliga debattörer och politiker som anklagar public service för vänstervridning. Det här är också ett vanligt förekommande påstående hos främlingsfientliga. Hur tänker ni på redaktionen kring att er granskning kan legitimera deras åsikt?” (27/10).

Om SVT:s undersökning skulle komma fram till det som tidigare enkäter kommit fram till – att ja, en övervägande majoritet av journalisterna sympatiserar med vänsterpartierna - verkar ETC se det som problematiskt. Inte för att det vore falskt, utan för att det kan ”legitimera” vad fel gäng säger. Med sådana fiender i medie-Sverige behöver Jimmie Åkesson knappt några vänner. I stället för att lära av amerikanerna kommer svenska journalister dessvärre, även 2018, knuffa väljare till SD.

 

Det här Sakine Madons sista kolumn för Expressen ledare. Läs en avskedsintervju med henne här.

 

Läs också:

Journalister vinklar för att inte gynna SD

Journalister har visst vinklat, Fredrik Virtanen

Journalister ska inte bli journalister

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!