Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Ge inte SD makt över debatten

Sverigedemokraterna sätts i centrum när mångfald, integration och feminism diskuteras.

Det förstör debatter och ger partiet ett guldläge.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

I veckan har det åter tjafsats om huruvida SD placerar sig nära regeringen eller inte. Nya siffror från riksdagens utredningstjänst visar att partiet till 90 procent har röstat med regeringen i omröstningar där man haft vågmästarställning.

Men tittar man på samtliga voteringar fördelar sig SD:s röster snarare jämnt mellan blocken.

Trots det påstår Mikael Damberg, S, att "en röst på Jimmie Åkesson är en röst på Fredrik Reinfeldt som statsminister", och han hävdar att SD står för en borgerlig politik (DN 15/1). Inte nog med att det är en sanning med modifikation, det leder också till att SD:s främlingsfientlighet tonas ned.

Även i den övriga debatten ges SD och främlingsfientliga en central roll.

Så här kan det låta: Debattör 1 skriver att hederskultur måste motverkas, att hetslagstiftningen är knepig eller att radikal islamism behöver bekämpas. Debattör 2 kontrar då genast med guilt by association: "Tadaaa, du tycker som SD och Avpixlat!"

När Belinda Olssons program om feminism, "Fittstim", hade premiär häromdagen hänvisade skribenten Sofia Mirjamsdotter, med flera, till att Mats Dagerlind från Avpixlat hade twittrat uppskattande OM DET. Journalisten Katarina Mazetti skrev ilsket på sin offentliga Facebooksida att Olssons program "kommer att ge henne en massa hyllningar på Avpixlat", och även vänsterfeministen Maria Sveland viftade snabbt med SD-kortet (ETC.se 17/1).

Men varför hänvisa till främlingsfientliga? Saknas egna argument? Brister självförtroendet så till den grad att det enda sättet att "vinna" en debatt är att nämna sverigedemokrater?

Avpixlatskribenter passar förstås på att berömma etablerade opinionsbildare om de därmed ges efterlängtad uppmärksamhet. Varför i hela friden göra dem viktigare än de är?

Den här helgen ordnar Glöm aldrig Pela och Fadime-föreningen, med dess ordförande Sara Mohammad, en minnesstund för Fadime Sahindal som mördades för tolv år sedan. Mohammad kallas på sajten Feministiskt perspektiv för "alibi" åt högerextremister.

Skribenten Mehrtab Motavvas låtsas som att det inte är någon skillnad på att vara religionskritisk feminist, som Sara Mohammad, och på att utnyttja frågan om hederskultur för att hetsa mot invandrare.

Trots att Mohammad har påpekat att hennes kamp inte är "mot muslimer, utan mot islamister, fascister och rasister som är muslimhatare", och trots hennes engagemang för förtryckta, görs ogenerade försök att placera henne i samma fack som hennes politiska meningsmotståndare.

Man skulle kunna tycka att vi har så stora problem med rasism att vi inte behöver skapa den där den inte finns.

Nyamko Sabuni, som var engagerad mot hedersförtryck under sin tid i regeringen, berättade i SVT:s "Min sanning" i veckan om krav på henne om att ligga lågt i frågan på grund av vad Sverigedemokraterna sa och gjorde. Det är så bakvänt.

SD-fixeringen ger inte bara SD makt över viktiga frågor, den skrämmer också i väg antirasistiska och feministiska röster som inte orkar med avsaknaden av intellektuell hederlighet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!