Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Föräldrar måste sluta
trakassera lärarna

Föräldrar till elever borde veta bättre än att bete sig som missnöjda kunder. Skolpersonal har viktigare saker att göra än att serva föräldrar dygnet runt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

När jag gick på högstadiet hade jag en äldre lärare, Per-Olof. Han var väldigt engagerad, och som vi elever upplevde det: sträng. Han delade ut kvarsittning vid sen ankomst och röt till på bred skånska när vi inte höll klaffen.

När Per-Olof ringde hem till en var man livrädd, antingen ville han meddela våra föräldrar att man hade fått ett katastrofalt resultat på ett prov, eller så ringde han för att man fick bäst resultat i hela klassen.

Det är svårt att se en Per-Olof-lärare i dagens skola. Han ställde stenhårda krav på oss elever, och hade inte trott sina öron om föräldrar hade ringt och ”krävt” högre betyg till sina barn, eller på annat sätt vågat lägga näsorna i blöt.

 

Enligt Arbetsmiljöverket, som har granskat hur skolor motverkar stress och hög arbetsbelastning, gör skolorna i dag för lite för att underlätta för lärarna. I Dagens Nyheter framkommer det att den höga arbetsbelastningen delvis beror på elevernas föräldrar (29/1). Rektorer och lärare får bland annat “extremt mycket e-post”, från föräldrar.

“En del mejlar varje dag och kräver svar direkt”, säger en rektor i Stockholm. Hon sitter kvar länge på jobbet om kvällarna för att hinna svara på alla mejl, och har varit med om att föräldrar skickar mejl med klagomål, med kopior till alla föräldrar i klassen. ”De ifrågasätter prov, betyg och utformningen av olika uppgifter”, berättar rektorn i fråga. Vissa klagar till och med på hur lärarna lägger upp sina lektioner.

På Lärarnas riksförbunds Facebooksida har frågan ”Är det okej att säga att man inte har tid att prata när en förälder ringer på kvällen eller helgen?” tidigare ställts. Svaret borde vara självklart. Ändå vittnar lärare efter lärare om att det finns föräldrar som förväntar sig ständig ”service”.

 

Är det valfriheten – och skolornas rädsla att förlora skolpeng om elever försvinner - som får föräldrar att tro att de får bete sig så här? Varför riktas alla krav mot skolan? Förr skulle föräldrar fråga sina barn om varför barnen kom hem med usla betyg eller fick kvarsittning. Nu är det i stället lärarna som ska fixa allt och bära en jourtelefon dygnet runt. Inte undra på att läraryrket sjunker i status.

Givetvis ska man som förälder kunna klaga när något är på tok, eller få ställa frågor. Men att ge sig på lärare som sköter sitt jobb, eller kräva mejlsvar på studs, handlar om någonting annat. Och kanske värst av allt: det tar dyrbar tid från undervisningen. Hur ska lärare hinna hjälpa sina elever, särskilt de som behöver ett extra stort stöd, om de ständigt har föräldrar i hälarna?

Att det finns folk som väljer läraryrket – trots alla brister i det svenska skolväsendet, trots den sjunkande yrkesstatusen och trots all energi jobbet kräver – är fantastiskt.

Du som är på väg att ringa eller mejla ditt barns lärare i onödan: låt bli att störa, visa respekt. Det är ditt barn som ska sköta skolan.

Var glad över att det finns lärare som står ut med dina och andras ungar! Ge ett varmt tack på nästa föräldramöte, i stället för att rulla upp en oförskämd kravlista.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!