Sakine Madon
Programserien "Kluvet land" i P1 fick snabbt spridning och journalister uppmanade mig att lyssna på det gripande inslaget om fattiga Frida. I avsnittet får man höra journalisten Mona Masri berätta om den fattiga tjejen som behöver tre olika jobb för att pengarna ska räcka till mat och hyra.
Frida stjäl toapapper på restauranger och rasar i vikt. Hon riskerar hemlöshet vilken dag som helst, får lyssnarna höra.
Så hade storyn stannat om inte Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, hade läst i Aftonbladet som tog upp fallet. Han misstänkte att siffrorna som presenterades inte stämde och började gräva.
Det visade sig att SR:s Mona Masri "glömt" berätta att Frida äger en bostadsrätt i centrala Malmö. Likaså tycks Mona Masri "glömt" att hon och Frida varit kollegor på P3. I Aftonbladet spreds felaktiga siffror om Fridas utgifter, såsom att tv-licensens kvartalkostnad är en månadskostnad.
När moderatbloggaren Per Hagwall spred frågetecknen, small bomben i sociala medier.
Men trots de bevisade bristerna i SR-programmet valde stora redaktioner att sprida kanalens vinkel. Sveriges Radio, Aftonbladet, Sydnytt och TV4 Morgon har struntat i en del fakta som framkommit när de gjort uppföljningar och intervjuer.
Varför har tillräckligt kritiska frågor inte ställts?
För att storyn var för bra?
Jag har som många andra vuxit upp i ett fattigt hem med sociala problem. Gör det att mina påståenden inte ska ifrågasättas? Ingalunda.
I P1-inslaget påstår Mona Masri att hon sett Frida "i Malmös krogliv".
Varför dölja att Mona var Fridas chef på P3:s "Din gata", om man medvetet inte vill föra lyssnarna bakom ljuset?
Att dölja en värdefull bostadsrätt görs heller inte av slump. I Sveriges Radios chatt skriver Frida, som naturligtvis får frågor om hon verkligen äger en bostadsrätt:
"Har man en bostadsrätt så har man rätt till ekonomiskt bistånd i fyra månader. Jag har fått det en gång."
Inte heller den detaljen verkade passa in i Mona Masris program.
Den tidigare public service-medarbetaren och journalisten Lars Adaktusson menar att den ideologiska vänsterdominansen i journalistkåren är ett problem.
Själv tror jag att även klassaspekten spökar; gång på gång görs fattigdomsreportage där journalister från medelklassen inte tycks förstå att det finns värre fattigdom än att inte ha råd med märkesjeans, ost på Seven Eleven eller att behöva sälja en centralt belägen lägenhet.
När jag kontaktar SR medger programansvarig, Ulla Svensson, att de borde ha tagit upp bostadsrätten och kanske även tjejernas tidigare gemensamma arbetsplats.
Kanalen har tidigare uttryckt att de inte tyckte bostadsrätten "hörde hemma i berättelsen". SR:s hantering har varit under all kritik; Mona Masri borde ha fått stå till svars för sin journalistik, i stället har SR låtit Frida chatta med arga läsare. Det är bra om relevant kritik tas på allvar.
Att SR låter medarbetare göra propagandalekstuga av public service är ett problem.
Ett annat är att så många andra medier applåderar och deltar i spelet.
Så banaliseras en viktig samhällsfråga som fattigdom.