Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Sakine Madon

Bildt tycks strunta i domen mot Leyla

I Turkiet döms politikern och fredsaktivisten Leyla Zana ännu en gång till tio års fängelse. Vänsterpartiet fördömde genast domen, till skillnad mot utrikesminister Carl Bildt som ligger lågt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Sådan är svensk Turkiet-politik i dag: beröm när landet gör rätt, och beröm eller tig när landet gör fel. När EU-kommissionen tidigare i år släppte en rapport om landets demokratiska bakslag, skrev Bildt glatt på sin blogg: "Av egen kraft och i eget intresse kommer den turkiska reformprocessen att fortsätta, och av sig självt kommer den att föra landet allt närmare EU."

I själva verket har reformprocessen i Turkiet stannat av under de senaste åren. Tusentals kurdiska folkvalda politiker, människorättsaktivister och andra har gripits. I höstas fortsatte massarresteringarna. Även journalister och barn, de så kallade "stenkastande barnen", fängslas. Enligt oberoende rapporter från BBC har våld och sexuella övergrepp mot barnen förekommit.

En negativ spiral uppstår, där ökat våld radikaliserar människor. Därför behövs Leyla Zana, och andra oppositionella som tar avstånd från våld, i politiken. I stället för uppskattning har staten svarat med tortyr och fängelse.

 

Söker man på Leyla Zanas namn på YouTube hittar man snart ett klipp från 1991. Som nybliven parlamentsledamot gick hon då upp i talarstolen för att svära parlamentseden. Hon bar ett hårband i de kurdiska färgerna rött, grönt och gult och uttalade efter eden en mening på kurdiska, om broderskap mellan kurder och turkar. Resultatet: kalabalik i parlamentet och tio år i fängelse.

Under tiden i fängelset fick hon flera priser, däribland Europaparlamentets Sacharovpris. Hon har nominerats till Alfred Nobels fredspris och erkänts som samvetsfånge av Amnesty International. Men nu är det alltså dags igen; i torsdags dömde Turkiets högsta domstol henne till tio års fängelse för nio olika tal hon har hållit som enligt domstolen varit "propaganda för illegal organisation."

 

Om fredsaktivister som på fredlig väg försöker demokratisera landet anklagas för att gå PKK:s ärenden, hur ska de alls kunna verka i landet?

Mikael Gustafsson, vänsterpartist i EU-parlamentet, säger i ett pressmeddelande att domen visar att Turkiet har lång väg att gå innan det kan kallas demokratiskt, och att EU bör ställa krav på frigivning av Zana och alla andra politiska fångar.

För det styrande regeringspartiet AKP är EU-frågan inte längre så viktig, partiet tjänar nämligen på att Turkiet alltmer präglas av islam. Erdogan vinner väljare på det, och sätter likt andra politiker partiintresset främst. Främlingsfientliga i EU tar det som förevändning för att hålla landet utanför. Andra vill låtsas att allt är frid och fröjd, så att landet kan hastas in i EU.

Kristdemokraternas Alf Svensson riktade nyligen kritik mot ledande EU-politiker: "Menar man verkligen att Erdogan med växande ekonomi och tilltagande utrikespolitisk styrka ska, år efter år, stå med mössan i hand?" Inse att Erdogan har mycket makt, löd resonemanget.

 

Men lägg då ner skönmålandet av läget för demokratin och mänskliga rättigheter. Stå för att ni inte bryr er. Det är inte ofta jag håller med Vänsterpartiet, men i denna fråga har de helt rätt. Domen mot Leyla Zana symboliserar hur illa ställt det faktiskt är.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!