Sakine Madon
Sätt dit järnrörsrasister, kräver kulturchefen som för några dagar sedan slog näven i bordet och lanserade "Granska skiten". Åsa Linderborg, som lustigt nog kallar sig yttrandefrihetsfundamentalist, vill tysta och stoppa. Åtminstone delvis, medger hon. Det är lovvärt att lyfta frågan om rasism, men Linderborgs kampanj har fått en minst sagt dålig start.
Kritik mot lagen hets mot folkgrupp handlar inte om att "tokhögern" vill utöka något som Linderborg kallar "lagen om yttrandefrihet". Vad vi däremot har är en lag i brottsbalken som nöter emot vår grundlag.
Ett av bekymren med hetslagen, som förståeligt nog infördes efter andra världskriget, är att den inte stannar vid att förbjuda uppvigling och hets, utan att den även förbjuder "missaktning", alltså att "se ner på" de grupper lagen vill skydda.
Att hot, uppvigling och hets faller inom ramen för juridiken skriver de flesta av oss under på. Med yttrad idioti och fördomar är det knepigare. För redan ungefär ett decennium sedan växlade dåtidens "Avpixlat" över till en amerikansk server för att undgå svensk lag. Effekten: de främlingsfientliga fortsatte i frid och fröjd, som otystade martyrer i forumet "Exilen".
Dessa män - de som nästan uteslutande fälls för hets mot folkgrupp är unga män - ska veta hut, men de ändrar sig inte av hårdare juridiska tag.
Flertalet av dem borde ha nåtts i ett tidigare skede: när de bodde i hem med sociala problem, utsattes för rån eller hamnade i rasistiska kretsar. Det är enkelt att slå sig för bröstet och peka på en lag som markerar mot fördomar. Men det är också ett ytligt sätt att ta sig an ett djupare samhällsproblem.
Och om man ändå tror på att förbjuda spridandet av missaktning kan man föregå med gott exempel. När Aftonbladet nu säger att tidningen ska testa hetslagens gränser gjordes det 2009, när de till Jimmie Åkessons redan osmakliga debattartikel satte den kryddiga rubriken "Muslimerna är vårt största utländska hot."
På senare tid har kulturchefen trasslat in sig i den så kallade organhistorien, efter den ökända artikeln om Israels organstölder, och kritiserats av bland annat Svenska kommittén mot antisemitism.
Det är en desperat kulturchef som påstår att den som invänder mot hetslagstiftningen placerar sig "bland järnrör och nynazister". Möjligen glömde Linderborg att exempelvis vänsterns Jan Myrdal, inte så "tokhöger" om ni frågar mig, kritiserat lagen hets mot folkgrupp.
Spridning av missaktning är inte helt enkel för juridiken att hantera. Härom året slapp en spårvagnschaufför i Göteborg, som hade skrikit "negerfitta" till en passagerare, straff för att uttalandet inte hördes av "tillräckligt många" i spårvagnen. Den homofientliga pingstpastorn Åke Green frikändes på grund av att han hade Bibeln att luta sig emot. Nu i veckan kunde vi läsa om en åtalad 24-åring, som under Halloweenfirandet, på en bar i Jönköping, hade klätt ut sig till Hitler.
Jag tycker domstolarna borde ägna sig åt riktiga hot och hets mot utsatta, och slopa hetslagens luddiga formuleringar. Kampanjmakarna på Aftonbladet verkar mest vara intresserade av att kamouflera sin egen skit.