Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sakine Madon: Liberaler sviker yttrandefriheten

Gärna yttrandefrihet, men inte när jag blir ledsen och kränkt!

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Resonemanget är förvånansvärt vanligt. När även liberaler ägnar sig åt dubbla måttstockar har yttrandefriheten inte många vänner kvar.
I veckan öppnade Elisabeth Ohlson Wallins utställning "Jerusalem" i Stockholm. Ohlson Wallin har fotat homosexuella tillsammans med bibel- och koranverser som fördömer homosexualitet. På andra ställen har det inte varit lika lätt för henne att ställa ut bilderna.
I Göteborg darrade Världskulturmuseets chef av skräck och pressade Ohlson Wallin att ställa in utställningen. Redan för några år sedan plockade samma museum ner den franskmuslimska konstnären Louzla Darabis verk som visade verser ur Koranen och en sexscen.
Självcensuren växer bland konstnärer, varnar Ohlson Wallin. Vem är förvånad? Så fort en konflikt blossar upp - eller innan den ens existerar - ställs krav på hänsyn och försiktighet.
Utgångspunkten är ofta att lättstötta grupper lurar bakom varje hörn, redo att ta till tårar och hot.
Till och med Mathias Sundin (FP), vanligtvis en principfast yttrandefrihetsförsvarare, fick tidigare bort delar av en utställning i hemkommunen Norrköpings stadsbibliotek. Upprörande var den gången ihopsatta fotografier som föreställde nazister i ett judiskt getto, och i det andra israeliska soldater i Gaza.
Osmaklig och osaklig jämförelse? Javisst. Rasistiskt? Det är diskutabelt, precis som det går att diskutera om karikatyrer av muslimer - observera att exempelvis de danska karikatyrerna inte enbart föreställer Muhammed - är rasistiska.
Frågar du Sundin är det rasistiskt att jämföra Gaza med Förintelsen. Men frågar du någon annan kan de danska karikatyrerna anses vara rasistiska.
I rimlighetens namn kan inte subjektiva åsikter och känslor diktera var gränsen ska gå.

En annan liberal som verkar ha kort minne är Neo:s chefredaktör Paulina Neuding. Hon var mer än lovligt förbannad på Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu som i fjol antydde att judar i Sverige bör ta avstånd från Israels politik. Så här citerades han i Sydsvenskan: "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten." (27/1 2010)
För detta fick han rättvis kritik; judar har naturligtvis ingen kollektiv skyldighet att förhålla sig till vad den israeliska staten gör. Neuding påpekade att Reepalu var inne på en farlig väg.
Men efter det nyliga terrordådet i centrala Stockholm skrev samma Neuding på Twitter att "avståndstaganden från muslimer" kan "GÖRA SKILLNAD".

Hur var det nu, ska man önska avståndstaganden från oskyldiga människor för att de delar någon form av grupptillhörighet med förövare? Var det inte precis vad Reepalu gjorde?
Att vi har ett samhälle där människor kräver censur varje gång de är förbannade över yttranden och konst är illa nog.
Att inte ens liberala debattörer kan hålla i enkla principer gör debatten om yttrandefrihet och mångkultur till en lekstuga. Det duger inte i skarpt läge. Kvar får vi rädda och tysta debattörer och konstnärer, och en samhällsdebatt där alla smyger omkring på helspänn.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!