Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så trixar finansminister Andersson med siffrorna

Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES
Beredning av budgetpropositionen. Foto: Khakimullin Aleksandr D9 / COLOURBOX

I budgeten förvandlas sänkta ambitioner till satsningar och siffror trollas bort. Budgetcirkusen påminner alltmer om ett illusionsnummer.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Allt kommer att bli bättre. Regeringen satsar på allt och alla. Välfärden och tryggheten ska värnas som aldrig förr! Det var bilden som finansminister Magdalena Andersson (S) ville sätta när hon lade fram Januaripartiernas första höstbudget på onsdagen.

Men här finns gott om spinn, ämnat att slå blå dunster i väljarnas ögon.

Ta satsningarna på välfärden. De ska ”förbättra förutsättningarna att utveckla välfärdens verksamheter” som det står budgetpropositionen. 

Men hur ligger det till egentligen?

Häpnadsväckande nog får kommuner och landsting, som i många fall dras med stora underskott, ingen höjning av de generella statsbidragen vid sidan av redan aviserade 5 miljarderna. Av dessa går 3,5 miljarder till kommunerna. Landstingen får 1,5 miljarder. 

Eller får de? 

Nej, landstingen får mindre än så eftersom den så kallade patientmiljarden försvinner. Det framgår inte av budgettexten, där miljarden beskrivs som mycket bra; indragningen syns i en trälig sifferrad i en bilaga.

Likvärdighet i skolan... så småningom?

En annan slamkrypare är bidraget till en likvärdig skola. Målet är att ”bryta” den växande ojämlikheten mellan skolorna - en gigantisk uppgift i dagens läge.

Skolkommissionen föreslog ett årligt likvärdighetsbidrag på 6 miljarder kronor och Löfven I lovade att leverera från år 2020. I höstbudgeten står det att bidraget ”går i linje med den nivån”. I själva verket lägger man 1,3 miljarder till ett befintligt bidrag. Summa: 4,9 miljarder.

Det finns stora problem med bidragets utformning, men det är inte poängen här. När ett område nedprioriteras, bör regeringen vara tydlig med det. 

I mars 2018 lovade regeringen också en långsiktig satsning mot segregationen. Från år 2020 till 2027 skulle 2,2 miljarder kronor fördelas årligen.  

Det bidde ett tillskott på 410 miljoner nästa år - till 32 kommuner som Filipstad, Borlänge och Trollhättan. Ändå lanseras det som en stor satsning. I samma anda presenterades jobbpaket, som i själva verket är en minskning av minskningen. 

Gini? Är inte det en drink?

Ett annat försök att lägga en osynlighetsfilt över verkligheten består i att Gini-koefficienten - ett mått på inkomstfördelning - i år inte nämns i budgetens inledningsavsnitt. Sverige har tidigare befunnit sig i den jämlikaste delen av OECD:s kurvor, men klyftorna ökar. Så - bort med Gini. 

”Vi behöver utveckla den här typen av mått”, förklarar en tjänsteman på finansdepartementet. Jojo.

Självklart är det knivigt för regeringen att lägga en skattesänkarbudget som andas C mer än S och där mycket pengar plottras bort på småskrot till Januaripartierna. 

Men Sveriges regering måste ro fan i land och vara uppriktig om hur rikets finanser används. Det är ett växande problem att budgetar har fått drag av illusionsnummer. 

När politiska journalister har svårt att hitta rätt i budgeten, vilken chans har en vanlig väljare?