Så naiva får myndigheter inte vara om hedersvåldet

Utbrett förtryck. Omkring 15 procent av de barn och unga som omhändertas av socialtjänsten är utsatta för hedersförtryck. (Bilden är arrangerad.)
Foto: lev dolgachov / Colourbox

Nästan vart sjätte barn som omhändertas av socialtjänsten är utsatt för hedersförtryck. Ändå finns oacceptabelt stora revor i skyddsnätet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Varje dag måste flickan i Örebro gå direkt hem efter skolan. Hon tvingas ta ett stort ansvar för sina småsyskon och hushållssysslorna, och när mamma inte är nöjd med hennes arbete får hon stryk. Hon är tolv år, och våldet har pågått i halva hennes liv.

I en stor granskning har SVT gått igenom 100 LVU-domar, och kommit fram till att 15 procent av barnen som omhändertas av myndigheterna är utsatta för hedersförtryck. Flickan i Örebro är en av dem.

Det handlar om flickor som inte får klä sig som de vill, inte får umgås med vänner, inte får delta i fritidsaktiviteter eller välja vem de ska gifta sig med. Det handlar om pojkar som tvingas kontrollera sina systrar. Om familjer där hotet om våld och utfrysning är ständigt närvarande. 

Det är svårt att förstå för majoritetssamhället, som håller individualitet och barnets rättigheter högt. Att rädslan för att uteslutas ur släktens gemenskap kan vara så stark att föräldrar är beredda att döda sina egna barn. Allt för att upprätthålla släktens heder.

Kanske är det därför som det länge fanns ett motstånd mot att tala om hedersförtrycket. Även om det har kommit ett batteri av ny lagstiftning de senaste åren – som förbudet mot äktenskapstvång och möjligheten att frysa pass när man misstänker att ett barn ska föras ut ur landet för att giftas bort – är revorna i skyddsnätet fortfarande för stora.

Utsatta som söker samhällets skydd måste kunna lita på att få det.

Alltför ofta råkar myndigheter röja hedersutsattas nya namn eller hemliga adress. Det kan exempelvis handla om handlingar som skickas hem till föräldrarna, trots att det är dem som barnet ska hållas gömt för. För SVT berättar ”Maria”, som giftes bort i Sverige när hon var 15 år, att kommunen råkat avslöja hennes adress för släktingar – tre gånger.

Enligt SVT har flera unga kvinnor i granskningen hittats och förts bort eller dödats efter att deras adresser blivit röjda av myndigheter. Oavsett om det är slarv, inkompetens eller naivitet som ligger bakom är det fruktansvärt. Utsatta som söker samhällets skydd måste kunna lita på att få det.

Varje sådant fall borde leda till en haverikommission: Vad gick snett, och hur kan man garantera att det inte ska upprepas?

Det finns fortfarande mycket att göra för att hjälpa de unga som utsätts för hedersförtryck:

■Alla kommuner måste göra som Göteborg och kartlägga hedersförtrycket. Det man inte ser kan man inte göra något åt.

■Myndigheterna får aldrig slarva med personuppgifter. När någon röjts måste det få konsekvenser.

■Hedersutsatta ska inte placeras i städer där de har släkt. Kommunerna måste samarbeta för att hitta säkra orter för varje omhändertaget barn.

■Vårdpersonal måste kräva att få undersöka barn och ungdomar i enrum. I granskningen finns en flicka som i tre år tvingades att låtsas att hennes händer var förlamade, så att hennes pappa kunde få ut assistansersättning. Ingen läkare pratade med henne utan att pappan var med.

Att hedersförtrycket är utbrett i ett modernt välfärdsland är en skam.