Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så motar man diviga krav på specialmat i skolan

Många portioner med specialkost blir inte uppätna utan hamnar i slasken.

Kraven på specialmat i skolan har eskalerat. Men det finns åtgärder för att stävja den kostsamma flodvågen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Vuxna som äter specialkost känner sig ofta lite utanför under gemensamma måltider, även om dieten är självvald. Att ”bryta bröd” tycks vara ett djupt rotat behov.

Barn är inga undantag. Elever som måste äta specialkost i skolmatsalen ”upplever ofta ett stort utanförskap”. Det kan man läsa i en ny skrift om specialkost och anpassade måltider från branschorganisationen Kost & Näring (K&N). En av rekommendationerna är därför att se till att specialkosten liknar den vanliga skolmaten så mycket som möjligt; annorlundaskapet ska minimeras.

På senare år har kraven på särskild kost i skolan eskalerat. Den utvecklingen måste hejdas av flera skäl, inte minst ekonomiska. Därför bör Skolsverige överväga dessa rekommendationer noga.

Kost & Näring organiserar kostchefer, måltidsansvariga och andra aktörer i skolmatens värld. Men här har man haft en referensgrupp med bland annat barn- och skolläkare, livsmedelsexperter och organisationer som Astma- och allergiförbundet. 

Det är värt att nämna eftersom man går ganska hårt åt myter och missuppfattningar om matrestriktioner. 

Läkarintyg för specialkost

Vad gäller allergier konstaterar K&N att luftburen allergi är mycket ovanligt. Men ”bristande kunskaper och stor oro” gör att det gärna ställs drakoniska krav på säkerhetsåtgärder. 

Det går till exempel utmärkt bra att lägga äggskivor på ett fat utan att äggallergiker blir sjuka. Samma sak med fiskallergi. Det finns heller inga belägg för att det existerar någon allvarlig luftburen jordnötsallergi.

Skolorna uppmanas därför att efterfråga medicinska bevis på luftburen allergi: ett intyg från en allergiläkare som har testat barnets reaktioner. Inga bevis - ingen specialkost. 

I dag finns inget lagrum för att kräva läkarintyg för specialkost, konstaterar organisationen. Ett sådant skulle kanske behövas.

Man förordar också tidsbegränsade intyg eftersom allergier kan feldiagnosticeras och växa bort. 

Specialportioner hamnar i sophinken

Denna strama, rationella ansats är mycket sund. Det ska inte gå att som målsman kräva laktosfri kost bara för att man intuitivt kopplar mjölk till barnets magknip. Gå till doktorn och få en diagnos! Barnet kanske inte har några problem och ska då inte sjukförklaras; i värsta fall kan magtrasslet vara ett symptom på allvarlig sjukdom. 

Om en massa onödiga dietkrav florerar kan följden dessutom bli att matansvarig personal omedvetet lättar på reglerna. Det är farligt, eftersom det finns allergier som kan leda till allvarliga sjukdomstillstånd, som generell jordnötsallergi eller celiaki, som kräver glutenfri kost (inte att förväxla med ”glutenintolerans” i bemärkelsen att den sjuke tål små mängder av gluten).

Ett tecken på att föräldrar ropar varg är att många specialportioner aldrig blir uppätna. Här rekommenderas snabba sanktioner: två veckor av oäten specialmat och privilegiet dras in.

I en tid då jakten på barndiagnoser tycks ha blivit en folksport är det befriande med en inlaga som står på förnuftets sida - och på barnens.  

Ett förtydligande har gjorts i texten angående celiaki.