Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Så kan Sverige straffa skurkarna i Belarus

Demonstranter i Minsk.
Foto: TASS / NATALIA FEDOSENKO/TASS/SIPA USA SIPA USA
Aleksandr Lukasjenko, Belarus diktator.
Foto: NIKOLAI PETROV / AP BELTA

Sverige bör gå i bräschen för att snabba på Magnitskij-lagen i EU så att den kan användas skarpt mot Belarus diktator och hans hejdukar. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Valet i Belarus i helgen var som vanligt en fars. Presidenten Aleksandr Lukasjenko, en gammal apparatjik som styrt landet med järnhand sedan Sverige tog brons i fotboll-VM, kammade hem över 80 procent av rösterna.

Oppositionshoppet Svjatlana Tsichanouskaja, som tog över efter att företrädaren och maken greps i maj, fick 10 procent. 

Inte ens Vladimir Putin kan stoltsera med den sortens marginaler. 

Skillnaden den här gången är att belarusierna tycks ha tröttnat. Tillvaron i Belarus är trist, torftig och totalitär. Demokratin är ett bländverk. Opinionsmätningar är förbjudna och utländska observatörer har inte godkänt ett belarusiskt val sedan Lukasjenko kom till makten. 

När tidskriften Economist sammanställer sitt demokratiindex utifrån kriterier som politiskt deltagande och medborgerliga fri- och rättigheter, hamnar Belarus på plats 150 av 167, under Kuba och Myanmar (men över Kina).

Pressfriheten är så klart obefintlig och ekonomin – ett slags sovjetrelik där fabrikernas budgetar bestäms av regeringen – har trampat vatten i flera år. Landet gränsar till världens största ekonomi (EU) men har lägre medelinkomst än Ecuador och Iran. Dessutom sjunker den. 

Och när coronan svepte in under våren tyckte Lukasjenko att folket borde dricka mer vodka.

Med lite tur är detta början på slutet för regimen.

Söndagens ”fest” (Lukasjenkos ord) var droppen. Protester bröt ut direkt. Mest i huvudstaden Minsk, men också i ett 30-tal andra städer. De har mötts med vattenkanoner och gummikulor och uppemot 3000 demonstranter har gripits. Internet har stängts ner och Tsichanouskaja har flytt till Litauen.

Lukasjenko framstår som hårt pressad; med lite tur är detta början på slutet för regimen. Tecken syns på att militären vacklar, eller åtminstone att soldaterna på gatorna inte tänker skjuta skarpt mot sina egna landsmän. 

EU har uppmanat diktaturen att respektera demokratiska rättigheter. Enskilda hjältar som svenske moderaten Gustaf Göthberg är där och bevakar på plats, och flera EU-ledare vill samla till särskilt toppmöte i Bryssel för att staka ut en tydligare kurs. 

Svenska regeringen borde trycka på för det också, men helst gå ännu längre. 

Innan coronan tog över fattade EU:s utrikesministrar principbeslut om att införa den så kallade Magnitskij-lagen, vilken gör det möjligt att straffa människorättsförbrytare i tredje land genom att frysa ekonomiska tillgångar och belägga dem med reseförbud.

Som lagens främste förkämpe, affärsmannen Bill Browder, konstaterade i veckan är den som klippt och skuren för Lukasjenko och hans hejdukar. EU borde snabba på beredningsprocessen, få lagen på plats och använda den skarpt. 

Utrikesminister Ann Linde bör slåss för det. Om inte, bör Magnitskij-lagens främsta förespråkare i EU-nämnden – L, M och KD – se till att hon gör det.