Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så hissar SD vit flagg för Vladimir Putin

Paradox. På hemmaplan vill SD stärka försvaret för att kunna möta en rysk aggression. I Europaparlamentet lierar sig partiet dock med Putinvänliga partier. Foto: Kristofer Sandberg

I helgen samlas politiker och militärer till Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Där lär Sverigedemokraterna försöka fortsätta odla bilden av sig som ett försvarsvänligt parti.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Diskussionen om SD handlar ofta om etiketterande och avståndstagande. Mer sällan nagelfars partiets sakpolitik. Det räcker dock med att skrapa lite på partiets försvars- och säkerhetspolitik för att se att den inte är konsekvent.

På hemmaplan talar SD högstämt om behovet av stärkt försvar för att kunna möta rysk aggression. I Europaparlamentet lierar sig SD dock med Putinvänliga partier och röstar i enlighet med Kremls intressen.

När Expressens ledarsida påpekade denna paradox i december blev Sverigedemokraterna upprörda. Röstningsmönstret visade bara att man var EU-kritiker - inte Putin-vänner, skrev SD i en replik.

Men det är ett försvar ihåligare än svenskt luftvärn. SD:s parlamentariker stödde exempelvis inte heller en resolution som kritiserade stängningen av den ryska människorättsorganisationen Memorial och de ville heller inte slopa tullar för Moldavien som drabbats av ett ryskt handelsstopp.

Andra EU-kritiska partier har heller inga problem med att gå emot Ryssland. Dansk folkeparti och Sannfinländarna röstar tvärtemot Sverigedemokraterna i nästan varje omröstning som rör ryska intressen, visar en genomgång av EU-experten Patrik Oksanen. Det är extra intressant i ljuset av att Natomotståndarna i SD säger sig vilja se ett nordiskt försvarssamarbete.

Vad är orsaken till denna diskrepans mellan retorik och praktik?

Till del beror den säkert på att sverigedemokrater känner viss sympati för Vladimir Putins patriotism. Ungdomsförbundets Gustav Kasselstrand är måhända inte representativ när han hellre välkomnar Putin än Obama till Stockholm. Men ledande SD-företrädare är ofta noga med att även attackera USA när man kritiserar Ryssland.

Patrik Oksanen har lanserat en annan en teori: Putinvänligheten i EU-parlamentet kan vara det pris SD fick betala för att få ingå i brittiska UKIP:s partigrupp. SD:s röster har flera gånger räddat britterna från nesan att en majoritet skulle gå emot gruppens linje.

Oavsett bevekelsegrund är beteendet märkligt från ett parti som vill utmåla sig som försvarsvänner. För det som kännetecknar rysk krigföring av i dag är att den i första hand inte tar sig militära uttryck. Ryssland sprider hellre datavirus än missiler och vrider hellre om gaskranar än avskjutningsnycklar.

Ett viktigt verktyg i Rysslands moderna krig är också odlandet av kontakter med främlingsfientliga och högerpopulistiska partier. Syftet är att splittra EU-kretsen i synen på Ryssland.

Sverigedemokraterna tycks vara medvetna om problematiken. I en debattartikel i december tog man tydligt avstånd från Front National och UKIP:s positiva syn på Ryssland. Men det gör det bara än mer obegripligt att SD:s röstningsmönster är närmast identiskt med de båda partierna i ryska frågor.

Rusta upp i Sverige, men hissa vit flagg i Bryssel. SD:s försvars- och säkerhetspolitik hänger helt enkelt inte ihop.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!