Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

S sjunker i den rödgröna röran

Vänsterledaren Nooshi Dadgostar kräver inflytande, vilket skapar svåra konvulsioner inom det rödgröna blocket.
Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Centerledaren Annie Lööf är den som avgör hur det ska gå för Stefan Löfven. Vill hon ingå i ett rödgrönt block tillsammans med V eller inte?
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/F. WENNERLUND FREDRIK WENNERLUND
Statsminister Stefan Löfven (S) har avsatts i en historisk omröstning.
Foto: NILS PETTER NILSSON / TT / TT NYHETSBYRÅN

Stefan Löfvens historiska nederlag i riksdagen kan vara början på slutet för Socialdemokraternas storhetstid. Partiets enda hopp står nu till Annie Lööf (C). 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Sällan har så mycket politisk dramatik utspelats på så kort tid som nu. Det hann inte ens gå en vecka mellan att Vänsterpartiet kallade till presskonferens och utfärdade ett ultimatum till att Stefan Löfven (S) avsattes i en historisk misstroendeomröstning.

Skeendet har liknats vid en snöbollseffekt. Alla partier känner sig bundna av sin egen politiska logik, och även om ingen önskar det rycker ett extraval allt närmare. Ingen part har råd att visa sig svag. Det skulle riskera att kosta både väljare och politiskt kapital inför framtida förhandlingar under kommande mandatperioder.

Men det handlar också om en politisk urladdning. Spänningarna på den rödgröna sidan var inbyggda i januariavtalets konstruktion. Det var inte bara Stefan Löfven som avsattes under måndagen; även den maktbas som Socialdemokraterna har regerat på raserades. Att döma av Nyamko Sabunis besked tänker Liberalerna inte hjälpa Löfven tillbaka till makten alldeles oavsett vilka brudgåvor som erbjuds.

Det var en historisk bedrift av S att efter valet 2018 lyckas splittra alliansen och liera sig med två av de borgerliga partierna. Nu har regeringen inte bara tappat Liberalernas stöd i förtid, utan även Vänsterpartiets. Stefan Löfvens möjligheter att nå en uppgörelse som säkrar hans makt ter sig allt mindre.

Enda hoppet står till C-ledaren Annie Lööf. Om man lägger ihop mandaten för S, MP, C och V blir det 175, vilket räcker för att Stefan Löfven kan få förnyat förtroende som statsminister. Men det skulle i så fall kräva att Centerpartiet går V till mötes när det gäller punkt 44 om fri hyressättning i nyproduktion. Och inte ens det räcker. För att höstens budget ska gå igenom skulle det dessutom krävas att C är redo att släppa in V i förhandlingarna. Annars vinner M/KD-budgeten med stöd av SD.

Annie Lööf har med andra ord hamnat i en mardrömlik situation. Hon har tidigare kunnat luta sig tillbaka medan Liberalerna håller på att gå under i slitningarna mellan blocken. Centern har kunnat upprätthålla bilden av att partiet håller rent både åt höger och vänster och i stället utgör den nya mitten i svensk politik.

Nu är det lugnet brutet. Plötsligt kommer C att avtvingas besked i regeringsfrågan mer än ett år tidigare än planerat. Det ska inte uteslutas att Löfven lyckas hitta en uppgörelse som räddar ansiktet på alla inblandade parter, men det är svårt att se. I alla fall med mindre än att han förlorar en tredje budgetomröstning. Ett mer troligt scenario är nog att det svinrika Centerpartiet föredrar ett extraval. 

Det ska onekligen bli intressant att se hur konvulsionerna inom det rödgröna blocket slutar. Det ska inte uteslutas att Socialdemokraterna till sist ger upp om C och siktar på SD-samarbete inför valet 2026. 

För snart kan S vara ett parti utan vare sig en maktstrategi eller en ideologi.