Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

S öppna förhållande med Nato skapar bara förvirring

Utrikesminister Ann Linde...
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
... och försvarsminister Peter Hultqvist borde sluta med sin dubbla bokföring i Nato-frågan.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: ALEXANDER MAHMOUD/DN/TT / DN TT NYHETSBYRÅN

Regeringen tycker att en Natooption sänder oklara signaler till omvärlden. Den borde förtydliga sin egen förvirrade linje i stället.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Genom fortsatt alliansfrihet och en rak linje i säkerhetspolitiken signalerar regeringen till omvärlden att Sverige är att lita på. Så kan man sammanfatta budskapet från utrikesminister Ann Linde och försvarsminister Peter Hultqvist i en debattartikel i DN på tisdagen. 

Problemet är bara att regeringen inte alls har varit speciellt tydlig med sina säkerhetspolitiska avsikter de senaste 6,5 åren. 

I regeringsförklaringarna och utrikesdeklarationerna har centrala formuleringar ändrats utan motivering, noterade tidigare försvarsministern Sten Tolgfors (M) i en rapport för tankesmedjan Fri Värld i februari.

Alliansfriheten som under Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts regeringar ”tjänat” Sverige väl, ”tjänar” oss igen sedan Margot Wallströms tid som utrikesminister. Ibland har medlemskap i Nato avvisats uttryckligen, andra gånger har alliansen inte bevärdigats ett omnämnande. Och den så kallade Solidaritetsförklaringen, som betonar ett ”aktivt ansvarstagande” för andra länders säkerhet, har kommit och gått.

Det spelar roll av just de skäl som Linde och Hultqvist anger: formuleringarna är Sveriges säkerhetspolitiska doktrin. Andra länder läser och tolkar varje ord. Då är det bra om man är konsekvent. 

Svensk säkerhetspolitik är inte hä hä och häpp häpp, Linde och Hultqvist.

Regeringens linje blir heller inte tydligare av att Peter Hultqvist till vardags låter förvillande likt de Nato-förespråkare han emellanåt tar i tukt och förmaning. Efter Nato-mötet i februari, där Sverige naturligtvis deltog, konstaterade försvarsministern till exempel att det var ”välgörande med en sådan oerhört tydlig signal (från USA) om att vi är tillsammans.”

Ungefär samtidigt övade amerikanska bombplan med svenska Jas Gripen över svenskt territorium – ännu en glasklar signal om hur ”alliansfritt” Sverige är i praktiken. 

Natooptionen, som en majoritet i riksdagen numera står bakom och som innebär att vi förbehåller rätten att söka fullvärdigt medlemskap, är inget brott mot den rådande säkerhetspolitiska hållningen. Tvärtom är den dess naturliga följd. 

Optionen skulle sända en tydlig signal till andra länder genom att bekräfta på papperet vad som sedan länge är den svenska doktrinen på marken. 

Den skulle också linjera Sveriges position bättre med Finland, som antog optionen redan på 90-talet.

Man kan för övrigt fråga sig hur just finländarna tolkar S-ministrarnas starka betoning på svensk ”handlingsfrihet” gentemot andra länder och allianser i tisdagens DN-artikel. Grundtanken i det svensk-finska försvarssamarbetet är ju att det inte ska råda något som helst tvivel om att länderna kommer till varandras undsättning när kriget kommer.

Svensk säkerhetspolitik är inte hä hä och häpp häpp, Linde och Hultqvist. Ord spelar roll.