Det är inte lätt att följa logiken i den rödgröna migrationspolitiken. Troligen av det enkla skälet att det inte finns någon.
Under lång tid har regeringen inskärpt vikten av ett effektivt återvändande. Ett nej ska vara ett nej, och då ska man resa tillbaka till sitt hemland, har det hetat. Ändå har resultaten uteblivit. Bara drygt hälften av alla utvisningsbeslut verkställs. Såväl Riksrevisionen som Delegationen för migrationsstudier (Delmi) har pekat på bristerna i det svenska återvändandearbetet.
Samtidigt bidrar regeringen själv aktivt till att undergräva återvändandet. Tillfälliga gymnasielagar har införts för att kringgå avslagsbeslut för gruppen ensamkommande. Och strax före jul lade regeringen ett förslag till en ny humanitär skyddsgrund med de mest vittgående formuleringarna i modern tid.
Ett huvudsyfte är alldeles uppenbart att åstadkomma en amnesti åt gruppen ensamkommande. Men i stället för att säga det rent ut försöker man paketera in amnestin i en ny, permanent lag.
De rödgröna håller med Centerpartiets hjälp på att skapa en djupt rättsosäker lagstiftning där frågan om vem som ska få stanna i Sverige riskerar att bli en popularitetstävling.
I fredags inkom Migrationsverkets remissvar. Det är en svidande vidräkning med regeringens hafsiga förslag. Migrationsverket skriver att uppehållstillstånd av humanitära skäl är tänkt att vara en undantagsbestämmelse. Men så som förslaget är formulerat kan det med tiden komma att omfatta så många att det inte längre kan betraktas som ett undantag.
Många av de ensamkommande har gällande beslut om utvisning, konstaterar Migrationsverket vidare. Ska dessa under tiden ändå kunna prövas mot den föreslagna lagparagrafen? undrar myndigheten.
Det niosidiga remissvaret är fullt av uppfordrande frågor till regeringen och krav på förtydliganden. I slutet uppmanar Migrationsverket regeringen att göra en konsekvensanalys av de föreslagna lättnaderna.
Att utöka möjligheterna att få uppehållstillstånd för andra grupper än skyddsbehövande ”utgör undantag från den grundläggande principen om reglerad invandring”, slår myndigheten fast. Det innebär i sin tur att ”incitamenten att använda irreguljära sätt att ta sig till Sverige ökar” liksom incitamenten att stanna kvar i Sverige efter ett avslagsbeslut.
Det är tunga invändningar. De rödgröna håller med Centerpartiets hjälp på att skapa en djupt rättsosäker lagstiftning där frågan om vem som ska få stanna i Sverige riskerar att bli en popularitetstävling.
Vem samlar in flest namnunderskrifter och vem får störst genomslag i medierna? Drivkrafterna att gå under jorden kommer att öka ytterligare liksom att använda barns lidande för att förbättra utsikterna att få stanna.
De stora förlorarna blir den grupp som respekterar migrationsdomstolarnas avslagsbeslut och frivilligt sätter sig på flyget hem.