Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

S och M tävlar i verklighetsflykt

Matchar varandra. Moderaterna låter Socialdemokraterna definiera vad som är en rimlig ambitionsnivå på välfärdens område, medan Socialdemokraterna låter Moderaterna avgöra vad som är ett lämpligt skatteuttag. Illustration: Helén Rasmusen

Vi har hamnat i ett läge där Moderaterna bestämmer skattenivån och Socialdemokraterna sätter standarden för välfärden. Det går inte ihop.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I sitt Vaxholmstal inför valet 2006 lovade Fredrik Reinfeldt att matcha alla socialdemokratiska satsningar på vård, skola och omsorg. Inga väljare skulle behöva oroa sig för nedskärningar inom välfärden med Moderaterna vid makten.

Nu upprepar Stefan Löfven det väljarkontraktet fast på skatternas område. Inga vanliga löntagare ska behöva oroa sig för höjd inkomstskatt med Socialdemokraterna vid makten. Varje nytt jobbskatteavdrag från alliansens sida kommer att accepteras av Socialdemokraterna.

Innebörden av detta är intressant. M låter S definiera vad som är en rimlig ambitionsnivå på välfärdens område medan S låter M avgöra vad som är ett lämpligt skatteuttag. Socialdemokraternas skattepolitik är så att säga utlagd på entreprenad till Anders Borgs finansdepartement.

Sedan valförlusten 2010 har Socialdemokraterna accepterat i stort sett alla alliansens skattesänkningar som riktar sig till hushållen: Jobbskatteavdragen, den slopade förmögenhetsskatten och fastighetsskatten, skattesänkningarna till pensionärerna och rutavdraget.

Enligt den skatteutredning som Leif Pagrotsky ledde vill man rentav gå längre i skattesänkningar till hushållen än regeringen. Målet är att skatten ska sänkas fullt ut även för sjuka, arbetslösa och pensionärer. Det enda fikonlövet man har kvar är att jobbskatteavdraget ska trappas av för inkomster över 60 000 kronor i månaden.

Det är en rätt förbluffande utveckling. Socialdemokraterna har utan någon större debatt förvandlats till ett radikalt skattesänkarparti. Och pikant nog är det framför allt egendomar som har blivit fridlysta. Arv, förmögenheter och fastigheter ska undanhållas skattmasen medan inte ens världens högsta marginalskatter är nog för att pungslå den som tjänar mycket på sitt arbete.

Och fler skattesänkningar utlovas. Moderaterna har redan flaggat för ett femte och sjätte jobbskatteavdrag om ekonomin medger det liksom nya skattesänkningar för pensionärerna. Samtidigt växer hela tiden kraven på välfärdssatsningar i debatten.

Det ropas efter höjda tak i socialförsäkringarna, mer pengar till akutsjukvården, mer resurser till skolan, fler gratistimmar på dagis, utbyggnad av nattis, billigare tandvård, mindre barngrupper på fritids, mer resurser till äldrevården, utbyggnad av högskolan, höjda barnbidrag och så vidare.

Gapet mellan väljarnas förväntningar och det realistiska utfallet har aldrig varit större än nu. Vi förväntar oss ständigt nya skattesänkningar av Anders Borg samtidigt som de allt grövre maskorna i välfärden ska lagas av Stefan Löfven. Inget ska behöva väljas bort. Inget ska behöva prioriteras ner.

Svenskarna börjar likna amerikanerna som vill betala allt mindre skatt men konsumera alltmer välfärd.

Det är dags att inse att kalaset med den årliga fiskdammen är över. Enligt Konjunkturinstitutets prognos i veckan finns det inget reformutrymme alls under de närmaste åren. Tvärtom kommer skatterna att behöva höjas efter 2014 om personaltätheten i vård, skola och omsorg ska kunna upprätthållas. Det gäller alltså dagens personaltäthet, inte de extra händer inom vård, skola och omsorg som många efterlyser i debatten.

Redan nu börjar det snabbt stigande antalet äldre märkas inom äldre- och sjukvården. Och det är bara inledningen på den demografiska utmaning som vi står inför de närmaste årtiondena.

Den så kallade försörjningskvoten - antalet barn och pensionärer i förhållande till den arbetsföra befolkningen - har ofrånkomligen vänt uppåt. Men det politiska systemet har inte anpassat sig, utan fortsätter att ställa ut löften av bara farten.

Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven vill gärna framställa sig själva som ansvarstagande. Och statsministern missar sällan ett tillfälle att prata om den ålderspuckel som Sverige står inför. Men bekymmersrynkan slätas ut lika snabbt som han kommer in på temat skatter.

Väljarna är värda bättre än verklighetsflykt. Det kommer inte att finnas pengar både till skattesänkningar och breda välfärdslyft framöver. Det kommer inte ens att finnas pengar till något av detta.

De feta åren är förbi. Det vore bra att informera väljarna om det i god tid före valet nästa år.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!