Enligt Socialdemokraternas partiledare, Magdalena Andersson, har hennes partikollega Jamal El-Haj, ägnat hela sitt politiska liv åt att bekämpa terrororganisationen Hamas.
Om det stämmer borde han vara en Hamas-expert med mycket känsliga tentakler. Men när riksdagsledamoten uppträdde i SVT Aktuellt på onsdagskvällen, framställde han sig mer som en idealistisk amatör som låtit sig föras bakom ljuset.
Varför deltog han i Palestinakongressen i Malmö i maj i fjol, trots varningar om att ordföranden, Amin Abu Rashid, hade Hamaskopplingar?
Ett: för sin mammas skull. Två: för att kongresslokalen bara låg 2 000 meter från hans hem, så han kunde se den från balkongen (!) Tre: Varningarna kom bara några dagar före kongressen.
Så han hann inte... googla?
Men El-Haj ställde minsann tuffa frågor till Abu Rashid, för att förvissa sig om att det inte var något lurt, påstår han själv. När Abu Rashid sedan häktades i Nederländerna, anklagad för terrorfinansiering i mångmiljonklassen, blev svensk-palestiniern både förvånad och besviken:
– Jag känner mig lite lurad för att man kanske inte informerade mig om hela bilden. För att då hade jag inte den här bilden.
Låter det plausibelt? En svuren Hamas-fiende får varningar om Abu Rashids välkända kopplingar – som han själv aldrig har hört talas om. Han ställer Abu Rashid mot väggen, men låter sig lugnas av ett: ”Lita på mig, Jamal!”
Den historien bär inte sannolikhetens prägel.
Andersson viftade bort alla frågetecken med att ”han är en fackföreningskille”!
Redan före konferensen intervjuades El-Haj för övrigt av Sydsvenskan och konfronterades med ett foto där Abu Rashid stolt poserar tillsammans med den högt uppsatte Hamasledaren Ismail Haniyeh, som just överräckt en hedersutmärkelse.
– Bilden är inget jag känner till. Men om Amin har fått en utmärkelse av Haniyeh, eller någon annan, betyder det inte att de tillhör eller representerar organisationen, svarade El-Haj då.
För att översätta till en europeisk kontext: ”Att en person tar emot en hedersutmärkelse från en nazistorganisation säger absolut ingenting om hans politiska sympatier.”
Jamal El-Haj har nu även låtit sig intervjuas av DN. Där förklarar han varför han år 2004 deltog i en sorgehögtid i Malmö till minne av Hamas dåvarande ledare, shejk Yassin, som dödats i en israelisk attack:
– Om jag ser att mina palestinska vänner är ledsna, då beklagar man sorgen. Oavsett vad man tycker om den som dödats.
Översättning: ”Jag deltog enbart i den där minnesstunden över nazistledaren, med vajande hakkorsflaggor, för att mina kompisar sörjer honom så mycket.”
Jamal El-Haj må ha tagit avstånd från Hamas i retoriken, men i praktiken är han beredd att ge terrororganisationen legitimitet. Varför skulle han annars ha satt sig bredvid Abu Rashid på konferensen, och kramat honom, trots varningarna?
Att statsministerämnet Magdalena Andersson går i god för honom är häpnadsväckande. I en P1-intervju, nyligen, viftade hon bort alla frågetecken med att ”han är en fackföreningskille”!
Så dum kan S-ledningen inte vara. Och det är den inte. Men den ser uppenbarligen fördelar med att ha en Hamas-flörtande representant som sätter det palestinska folket före allt i sin riksdagsgrupp. Han drar ju in röster.
Socialdemokraterna kan inte behålla Jamal el-Haj efter detta haveri.