När far super är det rätt. Sällan har det uttrycket passat bättre än för att beskriva det politiska läget just nu. I söndags höll statsminister Stefan Löfven sitt stora tal på S-kongressen i Göteborg framför en stor bild på svenska flaggan.
Ett okontroversiellt motiv, tycks de flesta vara ense om. På Aftonbladets ledarsida tolkar man det välvilligt som att det inte finns något svenskare än socialdemokratin. Annat var det när KD-ledaren Ebba Busch Thor framträdde i Almedalen framför en vajande blågul flagga förra året. Då var det många som höll för näsan och varnade för illaluktande nationalism.
Löfven sade sig också vara "frustrerad" över att den misstänkte terroristen Rakhmat Akilov har kunnat stanna kvar i Sverige trots att han skulle ha utvisats. "Alla som får avslag ska återvända hem", inskärpte han i vad som framstår som ett av de mest långtgående uttalandena om gruppen "papperslösa" hittills i svensk debatt.
Även här har reaktionerna varit förstående. När moderatledaren Anna Kinberg Batra gav utlopp för samma frustration på Twitter genom att påtala att terrordådet aldrig skulle ha skett om systemet med avvisningar hade fungerat, släppte däremot fördämningarna. Kritiken visste inga gränser. Alla tycktes plötsligt vara eniga om att det var synnerligen osmakligt att göra kopplingar mellan det specifika fallet Akilov och svårigheterna att verkställa utvisningar i allmänhet.
"Anslagsbingo" att kräva mer pengar till försvaret
Ett annat aktuellt exempel är den pågående budgivningen kring polisen. Det började egentligen redan under Sälenkonferensen i januari då statsministern skällde ut de borgerliga partierna och anklagade dem för att ägna sig åt "anslagsbingo" kring försvaret.
Bara två månader senare presenterade regeringen en överenskommelse med M, C och KD där extra pengar satsades på försvaret. Tydligen ansåg även S att försvaret behöver ökade anslag; problemet tycks ha varit att alliansen hade mage att säga det först.
Lika avvisande har S varit inför allianspartiernas krav på fler poliser. Utspelen har föraktfullt avspisats som budgivning och en offentlig auktion om poliser. I veckan drämde dock S till med ett eget bud i hopp om att bräda alla andra partier - 10 000 fler polisanställda till år 2024.
Mästerlig uppvisning i politisk härskarteknik
Listan skulle kunna göras mycket längre. Krav på en stramare flyktingpolitik var obehagliga ända tills Socialdemokraterna själva bytte fot. Att förbjuda samröre med terrororganisationer var suspekt fram till att regeringen föreslog det. Att ifrågasätta tiggeriet var omänskligt så länge S inte gjorde det.
Slutsatsen är enkel: När andra lägger politiska förslag är det populistiskt och osmakligt. När S själva föreslår samma sak tar partiet bara ansvar för landet. Det är en mästerlig uppvisning i politisk härskarteknik.
Vilket är framgångsreceptet? En stor portion självförtroende, en väl utvecklad känsla för tajming och det moraliska tolkningsföreträdet i debatten.
Andra partier gör bäst i att lyssna och lära.
Läs också: Att bara ropa på fler poliser räcker inte
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.