Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rektor Hamids hat är inte unikt

Skoldebattören och utbildningschefen Hamid Zafar har skrivit hatiska inlägg om judar och homosexuella, visar en granskning från DN.
Hamid Zafar utsågs till ”Årets svensk” av tidningen Fokus 2018.Foto: JOHAN JEPPSSON / IBL
Internetforumet Flashback.Foto: JAN WIRIDEN

Hamid Zafars undanflykter för sitt anonyma näthat håller inte. Men problemet är inte en personfråga.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Mellan 2011 och 2015 skrev den firade skoldebattören Hamid Zafar antisemitiska inlägg under annat namn på nätet. Han for ut mot ”sionisthundar”, folk som ber på sina ”usla judiska knän” och ”bögar som viger andra bögar i Jesu namn”. Mest aktiv var han på Twitter, men också i forum som Flashback och högerextrema Nationell.nu. 

Få personligheter har på så kort tid vunnit ett så stort erkännande. Zafar satt fram till DN:s avslöjande på torsdagen i Moderaternas integrationskommission. Han har sommarpratat i Sveriges Radio och skulle ha medverkat i SVT:s kommande säsong av På spåret. Tidskriften Fokus utsåg honom 2018 till ”Årets svensk”.

Hans viktiga gärning som rektor för Sjumilaskolan i Göteborgsförorten Biskopsgården uppmärksammades tidigt på denna ledarsida. Faktum är att Zafar har varit en konstruktiv röst och att idéerna som han förfäktat fortfarande är värda att lyssna till. 

Det gör på sätt och vis torsdagens avslöjande ännu mer nedslående. 

Bortförklaringarna övertygar inte. Zafar säger sig ha varit ”ung och sökande” och frustrerad över USA:s krig i Mellanöstern. Han betygar att han har andra värderingar i dag. Men så särskilt ung var inte Zafar när han publicerade sina inlägg. Han får det dessutom att låta som om antisemitism är något man plockar upp av en slump en dag och skakar av sig hux flux en annan. 

Han får det att låta som om antisemitism är något man plockar upp av en slump en dag och skakar av sig hux flux en annan.

Detta sagt, finns det skäl att lyfta blicken bortom personfrågan Hamid Zafar. Judehatet har mångtusenåriga rötter och Sverige har en lång historia av inhemsk antisemitism.

Men även i våra dagar skär förvrängda föreställningar om judar extra djupt i delar av världen – särskilt i Nordafrika, Mellanöstern och Centralasien. Det är naivt att tro att människor som kommer till Sverige därifrån per automatik lämnar antisemitiska tankefigurer på flyget eller båten bara för att de anses förkastliga i svensk offentlighet. Forskning visar till exempel att 55 procent av svenska gymnasieelever som identifierar sig som muslimer har en ”konsekvent negativ inställning till judar”.

Det betyder förstås inte att värderingar förblir konstanta eller att alla som har invandrat till Sverige från Mellanöstern ska dras över en kam. 

Men det finns en bakomliggande problematik här som måste lyftas och tas på största allvar. Integration handlar om långt mer än bara jobb och bostäder. Även värderingsklyftan måste överbryggas – synen på minoriteter, allas rätt att definiera sin egen sexualitet, kvinnors rätt till självbestämmande och så vidare. 

En del kunde inte lägga band på sin skadeglädje efter Zafars tragiska stjärnfall. Men det är för enkelt att utmåla det som ett individproblem, eller ett internetproblem, eller ett moderatproblem, vilket vissa på vänsterkanten gjorde under torsdagen (ungefär lika intelligent som att skylla smyghatet på SVT eftersom Zafar medverkar i På spåret). 

Antisemitism är en unikt livskraftig styggelse som ska bekämpas med alla medel. Det gäller nynazister i Kärrtorp och Ludvika, SSU-ungdomar i Malmö med rötter i Mellanöstern och firade debattörer som sprider dynga i smyg. 

Vi har ett jättearbete framför oss – inte minst i förortsskolorna.