Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Reinfeldt borde tala om sitt eget ansvar

Fredrik Reinfeldt måste bryta tystnaden om det egna ansvaret om han vill bli lyssnad på. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

 

Fredrik Reinfeldt ger sig åter in i den politiska hetluften och vill påverka valrörelsen. Samtidigt duckar han för frågor kring det egna ansvaret. Det går inte ihop. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det kan finnas många skäl för en före detta statsminister att ligga lågt i debatten. Det mest uppenbara är man inte vill lägga krokben för sin efterträdare. Denne måste få tid och utrymme att staka ut sin egen väg, utan en massa farbroderliga råd från läktarplats.

Ett annat skäl kan vara en önskan om att slippa offentligheten efter många år i rampljuset. Det kostar på att vara statsminister och det är inte konstigt om någon som har haft den posten väljer att dra sig undan.

Men Fredrik Reinfeldt har gjort ett annat vägval. I juni förra året tog han på sig uppdraget att leda den så kallade Trygghetskommissionen. Bakom satsningen står försäkringsbranschen, som på detta sätt vill fästa uppmärksamhet på den växande vardagsbrottsligheten.

Kommissionen ska bland annat analysera vad som ligger bakom den brottsrelaterade otryggheten i samhället och lägga fram konkreta förslag på vad som bör göras för att komma till rätta med situationen. 

Slutrapporten kommer att presenteras i juni i år, det vill säga mitt under valrörelsen. Det är uppenbart att syftet är att påverka debatten i den just nu mest brännande politiska frågan. 

Alliansregeringen försummade säkerhetsfrågorna

Men när Svenska Dagbladet undrar om Reinfeldt känner något politiskt ansvar för utvecklingen avböjer han att svara: "Jag är inte tillsatt för att utvärdera mig" (SvD 4/2).

Den försvarslinjen håller inte. Om Reinfeldt vill ge sig in i inrikespolitiken igen måste han givetvis vara beredd på att få frågor om den egna insatsen som statsminister under åtta år. Sådana är spelets regler. Det är dessutom i allra högst grad relevant.

Alliansregeringen försummade centrala säkerhetsfrågor som försvaret, passhanteringen och terrorbekämpningen. En del bra initiativ togs inom rättsområdet, såsom den myndighetsgemensamma satsningen mot grov organiserad brottslighet, men alltför mycket lämnades ogjort. Samtidigt banade regeringen Reinfeldt väg för en ohållbar migrationspolitik och öppnade välfärden på vid gavel för kriminella.

Hur är det ens möjligt för att analysera brottsutvecklingen utan att diskutera Reinfeldts politiska arv? 

Från hyllad till kraftigt ifrågasatt

Den tidigare statsministern har gått från att vara allmänt hyllad till att i efterhand bli kraftigt ifrågasatt. Det är lätt att glömma att Reinfeldt hade de flesta med sig på den linje han drev, både inom det egna partiet och i andra politiska läger. Det är också lätt att glömma bort allt det som alliansregeringen gjorde som var bra, såsom arbetslinjen.

Men Reinfeldt bäddar själv för kritiken genom att vägra diskutera sitt ansvar för det som har varit. Han har lämnat ett vakuum efter sig. Först uppmanade han väljarna att öppna sina hjärtan. Sedan försvann han abrupt från scenen och lät andra axla ansvaret.

Om Reinfeldt vill bli lyssnad på igen måste han nog själv börja lyssna. 

 

Läs också: "Ju högre risk att åka dit desto färre brott blir det" 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!