Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Regeringens cykelsatsning räcker bara till en kilometer

De miljöpartistiska språkrören från ett tidigare tillfälle när de presenterade elcykelpremien.Foto: TT NYHETSBYRÅN

Att Januaripartierna skryter om sin futtiga cykelsatsning överskrider faktiskt löjets gräns.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I pandemins spår rullar en cykeltrend över världen. I städer som New York, Berlin och Budapest har lokalpolitiker i all hast breddat cykelbanorna. I till exempel Storbritannien har det kombinerats med insatser från statligt håll – både i form av lagändringar och i form av reda pengar.

Men Sverige har hamnat på efterkälken. Det blev plågsamt tydligt när de miljöpartistiska språkrören på måndagen presenterade regeringens budgetsatsning för ”grön återhämtning”. Under 2021 går blott 325 miljoner kronor till cykling. Den absoluta merparten av dem satsas på kommunala cykelprojekt inom de så kallade stadsmiljöavtalen.

Cykelbanor är visserligen betydligt billigare att bygga än vägar och järnvägar. Men några hundra miljoner kronor är ändå att betrakta som en struntsumma. I exempelvis Stockholms innerstad kostar nya cykelbanor som en jämförelse mellan 20 och 30 miljoner kronor per kilometer.

Än mer provocerande är att regeringen nästa år bara satsar 25 miljoner kronor extra på de statliga cykelbanorna. I debatten påstås det ofta felaktigt att infrastruktur för cykling skulle vara en rent kommunal fråga. Men Trafikverket ansvarar för över 256 mil – det är en åttondel av all cykelväg i landet.

I storstäder – där pendlare ofta korsar flera kommungränser – vore det extra välkommet med mer statliga pengar. Det skulle också ligga i linje med trenden att staten tar ett allt större ansvar för den lokala pendlingen. Stockholm har det senaste decenniet fått statliga pengar till satsningar som Norra länken (bil), Förbifart Stockholm (bil), Citybanan (tåg) och förlängningen av blåa linjen (t-bana). De planerade satsningarna på statliga snabbcykelvägar längs E18 och E4 ströks dock i sista stund ur den nationella infrastrukturplanen av regeringen.

Nu försöker man sminka grisen genom att satsa extra medel motsvarande en (!) kilometer ny statlig cykelväg. Att infrastrukturdepartementet stolt kallar det en satsning för att ”fler ska cykla” överskrider faktiskt löjets gräns.

Ointresset är svårt att förstå. Cykelsatsningar ger ju vinster på så många plan. De minskar luftföroreningarna, förbättrar folkhälsan och minskar behovet av kostsamma väginvesteringar. Dessutom är den samhällsekonomiska lönsamheten för nya cykelbanor ofta astronomisk.

Framförallt är satsningar på cykling god klimatpolitik. Trafikverket har redan konstaterat att det inte räcker med att minska utsläppen från bilarna för att nå Sveriges klimatmål. Det totala resandet måste också minska. Att möjliggöra för fler personer att ersätta kortare bilresor med cykling borde vara en självklarhet.

Men till och med när reformutrymmet är historiskt stort får cyklingen alltså nöja sig med småsmulor. Det är inte smart klimatpolitik.