Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Regeringen struntar i dementa smittspridare

Socialminister Lena Hallengren (S) måste ta till sig att demens är en verklig sjukdom - den kan inte hanteras med utgångspunkten att demenssjuka innerst inne är personer som agerar rationellt och adekvat.Foto: MARKO SÄÄVÄLÄ / TT / TT NYHETSBYRÅN
Statsminister Stefan Löfven (S) och socialminister Lena Hallengren samtalar under riksdagens partiledardebatt, 9 september 2020.Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Regeringen vill värna demenssjukas rätt att smitta andra sköra äldre med covid-19. Eller?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ända sedan i april har Sveriges kommuner och landsting (SKR) bett regeringen att ändra lagen så att dementa kan hindras ifrån att sprida covid-19-smitta. Regeringen sa nej. Nu, inför höstens och vinterns prövningar, bönar man igen. Men regeringens reaktion förblir iskall.

Det finns 10 000-tals demenssjuka människor inom äldreomsorgen. Många dementa är rastlösa och lättrörliga, de tycker om närhet och kramar, och har förlorat förmågan att sköta sin hygien. 

Om de drabbas av corona, och fortsätter att röra sig som vanligt, kan de bli verkliga superspridare.

SKR kräver att regeringen ändrar i smittskyddslagen så att vårdpersonal får rätt att skilja smittade från icke-smittade - med tvång, om så krävs. Man vill kunna flytta smittade dementa till andra avdelningar eller dela en avdelning - friska till höger, sjuka till vänster - så att de boende inte kan röra sig däremellan. 

Utan sin demenssjukdom hade de, lika lite som andra normalt funtade personer, velat smitta ner sköra medmänniskor.

På så vis kan liv räddas till ett litet pris. Men socialminister Lena Hallengren (S) har bara invändningar att erbjuda: 

”Även om man är gammal och sjuk och har en demenssjukdom måste man ha sina rättigheter. Vi måste vara väldigt noggranna med hur vi ser till att inte tvångsvårda eller vidta tvångsåtgärder som det inte finns ytterst goda skäl till”, sade hon till Sveriges Radio i tisdags. 

Det är fantastiskt att hon kan låta så moraliskt högtravande när det hon säger är så bisarrt. 

Om demenssjuka beter sig smittfarligt beror det på att de inte vet var de är, förstår vad som sker eller minns vad som nyss sades åt dem. De kan inte förutse konsekvenserna av sina handlingar. De kan inte fatta adekvata beslut. De saknar rättskapacitet.

Utan sin demenssjukdom hade de, lika lite som andra normalt funtade personer, velat smitta ner sköra medmänniskor. Om de ändå, mot förmodan, givit sig ut på medvetna smittspridarpromenader hade de riskerat att dömas för misshandel.

Rimliga tvångsmöjligheter inom demensvården har efterlysts i åratal, bland annat av denna ledarsida.

Så vad är det för rättigheter Lena Hallengren värnar så högt? Och varför väger de dementas rättigheter så oerhört tungt jämfört med deras medboendes rätt att inte utsättas för livsfarlig smitta som hade kunnat stoppas med lite sunt förnuft?

I stället för att maskinellt hänvisa till medborgares grundlagsskyddade rättigheter måste regeringen se till att skapa det lagstöd som krävs för att skydda smittfarliga demenssjuka från sig själva och andra. 

Rimliga tvångsmöjligheter inom demensvården har efterlysts i åratal, bland annat av denna ledarsida. Om Sveriges riksdag och regeringar hade agerat alert, skulle SKR inte behöva böna och be. Omsorgen hade kunnat skilja de friska från de smittade.

I stället säger en undersköterska till Kommunalarbetaren, i april 2020: ”Om vi får en smittad på avdelningen känns det som att de andra är dödsdömda på något sätt. Då får de smitta varandra liksom.

Det hade inte behövt vara så. Regeringen måste se till att galenskapen upphör.