Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rätt tänkt att satsa mer på kvotflyktingar

President Barack Obama talade på flyktingtoppmötet. Foto: Polaris

Flyktingtoppmötet i New York pekar i rätt politisk riktning: fler kvotflyktingar och ökat bistånd till krisområden.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Flyktingkrisen hamnade på den globala toppagendan i veckan. I måndags var det möte i FN-skrapan i New York. Ett uttalande gjordes, med många ståtliga formuleringar som att världssamfundet ska "strängt fördöma främlingsfientlighet mot flyktingar och migranter" och "skydda alla flyktingars och migranters mänskliga rättigheter".

Man behöver inte vara nyhetsnarkoman för att inse hur högt över dagens verklighet sådana löften svävar. Men sådant hör FN till. Och ambitionen att inleda förhandlingar inför en internationell flyktingkonferens år 2018 är förstås mycket bra.

På tisdagen höll USA:s president, Barack Obama, ett möte med 50-talet länder, med statsminister Stefan Löfven vid sin sida. Där blev konkretionen större. De deltagande länderna kom överens om att fördubbla antalet kvotflyktingar till 360 000 i år. Bidragen till humanitära insatser ska ökas med 40 miljarder kronor.

Sverige ska för sin del successivt öka antalet kvotflyktingar per år från 1 900 till 5 000, i enlighet med migrationsöverenskommelsen i fjol.

Sverige ska även ge 175 miljoner kronor till en fond, att användas till vatten, avlopp, skola och hälsovård i länder med stort flyktingtryck.

 

Detta har flera fördelar. Kvotflyktingar utses av FN:s flyktingorgan UNHCR i samarbete med mottagarlandet. De kan vidarebosättas direkt: ingen livsfarlig flykt över Medelhavet krävs, flyktingsmugglares nätverk göds inte och exempelvis utsatta kvinnor och flickor har större chans att få en fristad än när kraft och uthållighet fäller utslaget. Människor i akut livsfara kan snabbt få en fristad.

Och genom bistånd till krisernas närområden når man de största grupperna av flyktingar.

Nu vill det till att givarländerna också infriar sina löften. Så sker dessvärre inte alltid. Men inriktningen är bra: mer bistånd till länder i krisers närområden och fler kvotflyktingar. Det är det mest realistiska och pragmatiska sättet att närma sig vår tids väldiga flyktingkris.

Dagens regim fungerar helt uppenbart inte. Vetskapen om att ett bättre liv i Europa hägrar, om man "bara" kan ta sig över livsfarliga hinder, föder dödsbringande incitament.

Och om migrationsströmmarna till välfärdsländer blir större än vad människor känner sig trygga med, hotar populistiska och nationalistiska krafter att växa. Det märktes bland annat under Brexitdebatten och i delstatsval i Tyskland, nyligen.

Om väst får ledare som Trump och Le Pen kommer det att få återverkningar på global nivå, till ingens fördel, som historieprofessor Lars Trägårdh påpekade i måndagens Studio Ett.

 

Den slutsats som svenska politiker måste dra är att svensk migrationspolitik inte kan återgå till 2015 års läge. Den tillfälliga migrationslagstiftningen behöver permanentas. Sverige bör rikta in sina krafter på bistånd och på ett uthålligt och värdigt mottagande av kvotflyktingar.

 

Läs också:

Den vilseledande flyktingdebatten

Löfvens logiska kullerbytta

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!