Rätt av S att satsa på välfärden

Finansminister Magdalena Andersson (S) på plats i Almedalen.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Välfärden går på knäna. S lovar att satsa under nästa mandatperiod. Nu är det upp till bevis för alliansen att visa att de inte har övergivit de mjuka frågorna.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

”Hilma, Gunvor och Anton går före stora skattesänkningar.” När finansminister Magdalena Andersson (S) intog Almedalens scen på onsdagen var det med klassisk S-retorik om vård, skola och omsorg. Efter månader av batongsvingande, med tal om skärpta straff och ökat fokus på brottsbekämpning, är det mjukare frågor som gäller inför valet 2018.

Andersson kallar det för ”välfärdslöftet”; Socialdemokraterna ska skjuta till åtminstone 20 miljarder till vård, skola och omsorg under nästa mandatperiod.

Välfärdslöfte smart drag av S 

Det är snyggt spelat av maktlirarna i S. Först visar man att man inte skyggar tillbaka inför hårda frågor som traditionellt sett har ägts av högern. Sen tar man initiativet i välfärdsfrågor, något som alliansen har visat sig måttligt intresserad av under den senaste mandatperioden – så länge det inte rör sig om vinster i välfärden eller LSS.

Men välfärdslöftet är inte enbart en god idé av makttaktiska hänsyn. Nej, det var på tiden att Socialdemokraterna tog problemen med välfärdens finansiering på större allvar. Denna ledarsida har länge drivit frågan om ökade resurser till välfärdens kärna. Behovet blir allt mer akut. Och det handlar inte om lyx, det är en ren nödvändighet.

Sveriges befolkning har ökat kraftigt till följd av flyktingmottagandet, vilket har satt välfärden under hård press. Under de kommande åren kommer befolkningssammansättningen att förändras drastiskt, både antalet barn och äldre över 70 år kommer att bli fler. Resultatet blir att allt fler kommer att behöva använda sig av kommunala verksamheter som förskola, skola, sjukvård och äldrevård samtidigt som skatteunderlaget minskar. Det går inte ihop, i alla fall inte om man vill upprätthålla välfärdens kärnverksamhet.

I höstas gick Riksrevisionen ut och varnade för att kommunerna kommer att behöva 50 miljarder kronor för att täcka välfärdskostnaderna fram till 2020 (DN 22/11 2016). Annars krävs tuffa nedskärningar i välfärden, alternativt en rejäl höjning av kommunalskatten med i genomsnitt två procent.

SKL har också slagit larm. Redan nästa år kommer skatteunderlaget att utvecklas långsammare, visar SKL:s senaste ekonomirapport från i våras. Det ser inte bättre ut på längre sikt. Enligt de senaste beräkningarna kommer det att behövas 40 miljarder kronor till välfärden fram till 2020.

Det är bra att Socialdemokraterna vill skjuta till pengar till välfärden, om inte staten går in skulle många kommuner tvingas höja den för arbetsutbudet så skadliga kommunalskatten.

Alliansen måste matcha Socialdemokraterna

20 miljarder kommer man dock  inte långt med. Bara för att täcka de kommande behoven behövs någonstans mellan 40 och 50 miljarder, om man ska utgå från Riksrevisionens och SKL:s siffror. Den summan är inte till för att öka kvaliteten, utan för att den inte ska försämras drastiskt jämfört med i dag.

Om borgarna ska stå en chans mot Socialdemokraterna i valet 2018 måste de åtminstone kunna matcha S förslag, som Reinfeldt så skickligt gjorde 2006. Annars har Socialdemokraterna inte bara lyckats sno de tuffa frågorna ifrån dem, utan välfärdsfrågorna också.

Läs också:

Det behövs fler tråkmånsar i politiken