Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rar men matt riksdagsdebatt

Kvar i valrörelsen. Stefan Löfven höll ett valrörelsetal enligt formulär 1A. Foto: Niklas Larsson / Bildbyrån

Efter ett regeringsskifte blir partiledardebatter ofta lite annorlunda.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Fredrik Reinfeldt försökte sammanfatta samhällsutvecklingen och sina egna ideologiska och politiska drivkrafter under ett kvarts sekel. Talartiden räckte dock inte till för att han skulle komma riktigt i mål med den uppgiften. Stefan Löfven ville å sin sida avtacka Reinfeldt, men bröt mot etiketten när han inledde med ett valrörelsetal enligt standardformulär 1A om hur alliansen "urholkat välfärden" och orsakat massarbetslöshet. Statsmannaskapet fick i stället Jonas Sjöstedt stå för.

Det dröjer ända till den 7 mars innan Moderaterna har en ny partiledare. Alliansoppositionen och Sverige tvingas alltså vänta hela fem månader innan en oppositionsledare finns på plats. Löfven tackar och bugar för en skönare regeringsresa.

 

Moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra blir Reinfeldts vikarie och får en tacksam plattform i riksdagen för sin partiledarkandidatur. Under hennes frånvaro i onsdagens debatt framstod Annie Lööf som oppositionsledare, möjligen sporrad av sina debattframgångar under valspurten.

Partiledardebatten visade också hur svårt det kan vara för politiker att ställa om; ibland lät det som om de fortfarande var mitt i valrörelsen. Före detta utbildningsminister Jan Björklunds argument mot S-förslaget om obligatorisk gymnasieskola är vid det här laget väl kända. Kanske dags att byta manus, Björklund?

Och hur mycket Löfven än önskar det, spricker inte alliansen bara för att han återigen fick Björklund att bekräfta att FP kommer att rösta ja till en tredje pappamånad. Om nu regeringen hinner lägga en sådan proposition. Det går ett nyvalsspöke genom riksdagen, även om oppositionen i nuläget knappast önskar begå en ny valrörelse. Alliansen verkade faktiskt ganska sliten under debatten.

 

Många ägnar sig åt att tolka Jimmie Åkessons tal och intervjuer för att få en indikation på hur SD tänker budgetrösta i december. Det mest sannolika är att SD tiger in i det sista. För varför skulle en vågmästare i förtid lägga ner sitt främsta vapen - osäkerheten?

Stefan Löfven har dragit åt vänster i överenskommelserna med MP och V, men i partiledardebatten återföll han i sitt friarmönster. Det spelar ingen roll hur många gånger Annie Lööf nekar till att ställa ut vidlyftiga samarbetslöften, Löfven är ändå där och bönar och ber. Han lockade också med centerpartistiskt doftande tal om en nationell livsmedelsstrategi och riktlinjer för skogsindustrin och besöksnäringen.

 

Men Löfven är förstås - trots att han aldrig suttit i riksdagen - väl medveten om att allianspartierna och S gjorde mängder av överenskommelser i utskotten under den gångna mandatperioden. Så kommer att ske även i nuvarande riksdag.

För att summera: Det var en ganska trött partiledardebatt i valrörelsens gamla hjulspår. Till nästa drabbning kommer förhoppningsvis utvilade partiledare med fräscha argument.