Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Rädda svenska elnät från EU:s klimatkullerbyttor

Ursula von der Leyens EU-kommission tycker rysk gas är klimatvänligare än svensk vattenkraft.
Foto: VIRGINIA MAYO / AP TT NYHETSBYRÅN
Energiminister Anders Ygeman (S) måste kämpa för de svenska elnäten i Bryssel.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

EU lägger fumliga krokben för den svenska omställningen i klimatarbetets namn. Regeringen måste ligga på stenhårt i Bryssel för att rädda elnäten från ”taxonomin”. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ur helikopterperspektiv är det rätt enkelt. Ska EU pressa utsläppen mot noll 2050 måste fossila kraftslag bli dyrare och fossilfria billigare – åtminstone i förhållande till varandra. 

För att smörja utvecklingen jobbar EU på en lista över klimatskadliga aktiviteter känd som ”taxonomin”. Tanken är i praktiken att styra om offentliga och privata investeringar till verksamheter som är bra för klimatet genom att ställa knepiga tekniska krav på dem som inte är det. 

Annorlunda uttryckt: en bank eller amerikansk megafond som får för sig att plöja ner pengar i ett koldrivet stålverk ska påtvingas så mycket pappersarbete att de väljer att satsa på ett kolfritt i stället – förhoppningsvis i Boden. 

Kruxet är att det är lättare sagt än gjort att avgöra exakt vilka verksamheter som är klimatvänliga och inte, i varje fall när självklarheter som kolkraftverk och bensinbilar bockats av. 

Det beror delvis på att frågorna är genuint komplicerade: biodrivmedel är bättre än bensin, men förhalar de kanske den långsiktiga omställningen till helt eldrivna bilar? Bör nya kraftledningar subventioneras om elen fortfarande är fossil? Och så vidare. 

Däremot anses det klimatvänligt att finansiera gasverk som är beroende av naturgas från Ryssland.

Men framför allt beror det på politiken. Alla medlemsländer har intressen och opinioner på hemmaplan att ta hänsyn till. Det får tydligt genomslag i slutresultatet – ofta på bisarra sätt som tenderar att slå mot mindre länder som Sverige.

I det första förslaget – som presenterades av EU-kommissionen före jul – fick till exempel den norrländska vattenkraften, som generar Europas billigaste el helt utan utsläpp, tummen ned eftersom den torrlägger älvar. Däremot ansågs det fritt fram att finansiera tyska gasverk, som i förlängningen är beroende av fossil naturgas från Ryssland. 

Det är inte helt lätt att förstå klimatlogiken i det. 

Klokt nog har EU ett omfattande remissförfarande – tiotusentals synpunkter lämnades in på ursprungsförslaget, inklusive så klart från Sverige. 

I det senaste utkastet som läckte häromveckan skonas i praktiken både vattenkraften och bioenergin. Fritt fram för nödvändiga återinvesteringar i dammar och ytterligare satsningar på fossilfritt i tanken, alltså.

Men nu har elnäten av någon outgrundlig anledning blivit klimatskadliga i stället – åtminstone de lokala ”distributionsnäten” som utgör 65 procent av svenska ledningar. Och de måste i själva verket rustas upp massivt om vi överhuvudtaget ska en chans att elektrifiera samhället i den omfattning som Parismålen förutsätter. 

Att EU lägger fumliga krokben för den svenska omställningen i klimatarbetets namn är absurt. Det är också usel reklam för unionen. 

Regeringen måste ligga på stenhårt i Bryssel för rädda elnäten innan taxonomin klubbas senare i år.