I Kina bygger de sjukhus snabbare än du kan säga ”Irene Svenonius”.
Närapå, i alla fall. Tio dagar efter att armadan av färgglada traktorer börjat gräva husgrunden i Wuhan, kunde sjukhuset Huoshenshan ta emot sin första patient. Det har fått sällskap av ett lika snabbväxande systersjukhus. Tillsammans har de 2 500 bäddar.
Det är definitivt imponerande. Och Kina har fått mycket beröm för sin hantering av coronavirusutbrottet. WHO-bossen Tedros Adhanom Ghebreyesus var lyrisk förra veckan: ”Jag har aldrig sett något liknande - och det är presidenten själv som leder arbetet.”
Bättre PR än så kan en diktatur knappt få. Men det är en diktatur, med en diktaturs förtryck och svagheter.
Kinesiska funktionärer möter inga väljares dom
I onsdagens Expressen berättades det om läkaren Li Wenliang som nu har insjuknat i coronainfluensan. Den 30 december varnade han sina gamla universitetskompisar i nätforum: Han hade sju patienter som drabbats av ett coronavirus och det påminde om sars.
Fyra dagar senare fick han besök av representanter för ”Allmänna säkerhetsbyrån”. De tvingade honom att skriva under ett dokument, i vilket han anklagades han för att skriva ”falska kommentarer” som ”allvarligt stört den sociala ordningen”.
Peking må efterlysa transparens, men i en diktatur brukar nervösa småpåvar ute i provinserna dra sig för att besvära makter högre upp i näringskedjan. Dessutom är de rädda för att fatta fel beslut om de agerar. Den första instinkten är således att slå ner på personer som hotar ordningen med sanningen. Omsorg om folkhälsan kommer längre ner på prioriteringslistan - det är ju inte som att någon av de styrande riskerar att möta folket i ett kommande val.
Li Wenliang - Coronahjälte
Detta sagt; Kina har agerat betydligt snabbare och mer transparent denna gång än när coronavirusen sars (2003) och mers (2012) upptäcktes. Delvis är man bättre rustad, man har lärt en del av sina misstag – och så är det förstås mycket svårare att mörklägga, kontrollera information, i dag.
Ett exempel på det är att Li Wenliangs historia har spritts på nätet. Läkaren hyllas medan den kinesiska byråkratin förbannas. Byråkrater skyller i sin tur på varandra; alla försöker skicka svarte petter vidare - eller ”kasta woken” som det heter i Kina, enligt New York Times.
Ett toppstyrt land kan få saker gjorda snabbt: Ingen överklagar några bygglov när Xi Jinping ger order om ett sjukhusbygge. Ingenjörer och arbetare kan beordras in från hela riket och tvingas att jobba dygnet runt. Medicinsk personal kan plockas från armén.
Men det demokratiska samhällets öppenhet, med beslutsfattare som kan ställas till svars och fria medier och medborgare, är oslagbart.
Om kinesiska läkare hade vågat larma snabbt och öppet, och regionsledningarna varit handlingsberedda, skulle man kanske ha lyckats kväsa virusutbrottet i sin linda. Kanske hade man sluppit att sätta miljonstaden Wuhan i karantän. Kanske hade liv kunnat räddas.