Om Västernorrlands landsting hade varit en vanlig fysisk person hade hen förmodligen satts under förmyndare. Ekonomin är urusel. År ut och år in. Politikerna är osams mellan och inom partierna. Folk avgår och sparkas. Och just inget blir gjort.
I veckan skulle landstingsfullmäktige anta den första, mindre delen av ett större sparpaket. Ta beslut om att flytta akuta ortopediska operationer från Sollefteå till Örnsköldsvik och rehab från Härnösand till Sundsvall.
Demonstrationerna mot nedläggningar av vårdverksamheter har dragit massor med folk, i Härnösand i april var det bortåt 20 000.
Voteringen om akutortopedin och rehab skedde i torsdags. Majoriteten vann. Men det märkligaste inträffade på onsdagen. Då beslöt den rödgröna majoriteten i det krisande landstinget att utvidga rätten till vård för vuxna asylsökande så att den blir precis den samma som för dem som är folkbokförda i Sverige.
Tjänstemännen avrådde. Det kommer ju att öka kostnaderna, förlänga kötiderna och försämra den pressade arbetsmiljön ytterligare. Den borgerliga oppositionen samt SD talade emot. Men beslutet om att utvidga rätten till insatser även till planerad vård togs ändå. Det träder i kraft vid årsskiftet.
"Vem ska säga nej till den asylsökande som söker vård? I ett etiskt perspektiv blir det inte rättvist att säga nej", förklarade socialdemokraten Elina Arab.
Man kan drömma om global jämliket under en världsregering. Men i verklighetens grå vardag är offentlig sektor främst till för dem som är medborgare eller har uppehållstillstånd i Sverige. Och så ska det vara.
Västernorrland är i och för sig inte det enda landstinget med denna omfattande rättvisedefinition. Också Östergötland, Sörmland och Västerbotten ger all vård till alla.
Östgötalandstinget har åtminstone god ekonomi. Men det saknas inte bekymmer, universitetssjukhuset i Linköping är ofta rejält överbelagt. I maj dubbelt så mycket som ett snittsjukhus.
Politikers uppgift är att prioritera. Mer av allt åt alla och helst i går är en inställning som inte fungerar om man har getts förtroendet att hantera skattemedel. Ansvaret handlar mer om att välja bort än att välja till, att hålla sig till kärnuppgiften. Även om man därmed tvingas fatta beslut som känns tuffa. Att ta beslut utan finansiering för att något inte känns "rättvist" är däremot inte att ta ansvar.
Det kostar förmodligen inte mångmiljardbelopp att utvidga rätten till sjukvård. Men när sjuksköterskor flyr vården och de som stannar stressar runt med dåligt samvetet - då är det verkligen inte läge att lägga på vården ytterligare arbetsuppgifter. Ens om inkomsterna överstiger utgifterna.
I Västernorrland finns ett sparbeting på en kvarts miljard. Men det var före beslutet om att vidga rätten till vård.
Läs också:
Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.