Traditionellt är väl ”åtgärder mot hotfulla föräldrar” inget som lärs ut på svenska lärarutbildningar. Men det är inte därför som tidningen Läraren har topprubriken ”Experten: Så hanterar du hot från föräldrar”.
Lärarförbundet – som ger ut Läraren – har med hjälp av Kantar/Sifo undersökt hur vanligt det är att lärare hotas av föräldrar. Resultat: nästan en av fyra pedagoger på högstadiet har utsatts för hotfulla situationer under de senaste två åren.
Paletten av hotfullheter är bred. Det kan handla om utbrott för att en målsman anser att barnet borde få högre betyg eller mer stöd. Det hotas med att byta skola, samtal spelas in och det hotas med att hänga ut läraren i sociala medier. Andra gör slag i saken och hoppar på lärare i föräldragrupper på Facebook.
Under 2020 – då hotfrekvensen steg – väckte dessutom skolors coronastrategi vrede hos en del vårdnadshavarna.
En stor minoritet av föräldrarna beter sig som bakdelar, helt enkelt, och nu riktar Lärarförbundet ”skarpa krav” mot regeringen, skriver Läraren.
Men särskilt skarpa ter sig inte kraven. Fackordförande Johanna Jaara Åstrand fastslår att förebyggande arbete är allra viktigast, ”men det kräver nationella beslut som framför allt säkerställer finansiering så att det finns resurser för att arbeta mot hot och våld”.
Det låter väldigt fluffigt.
Politikerna kan börja med att gräva där de står, på sin molntapp.
Det finns nog inga snabba fixar, men här återfinns ännu ett skäl för riksdagspartierna att rulla tillbaka några av sina utopiska reformer och ogenomtänkta lagar. De ger nämligen aggressiva vårdnadshavare onödigt med bränsle.
Betygen och bristen på extra insatser och anpassningar är vanliga orsaker till föräldravrede, enligt Lärarföbrundet – och det har lagstiftarna delvis bäddat för.
Betygssystemet är så komplicerat att det knappt kan förstås, än mindre förklaras tydligt. Betyget underkänt har införts – men alla barn har, enligt skollagen, rätt att nå kunskapsmålen.
Byt till det gamla relativa betygssystemet. Det skulle förenkla så mycket.
Skollagens gränslösa löften om individuella extrainsatser är också orealistiska. Det finns ofta varken pengar eller personal att mätta behoven. Och rättigheten i sig har lett till inflation; föräldrar ställer obefogade krav på insatser.
I mellanrummet mellan politiska visioner och den krassa skolvardagen står läraren, och får ta emot.
Generellt har föräldrar för stark maktposition i skolan. I april kom nyheten om SD-politikern som ville påverka undervisningen i barnets skola. Skrämmande, ja. Men i skollagen står det att vårdnadshavare ”ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen”.
Mycket mer behöver göras för att få bukt med hemska föräldrar, men politikerna kan börja med att gräva där de står, på sin molntapp.