Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Poliser i frontlinjen förtjänar högre lön

Det ska vara hög status att jobba längst ut som polis, närmast medborgarna.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Anders Thornberg.
Foto: ADAM WRAFTER / BILDBYRÅN

För att knäcka gängen krävs poliser som är beredda att jobba kvar i yttre tjänst, trots de tuffa villkoren. Polisledningen gör rätt som viker lönehöjningarna för dem.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Alla är överens om att fler poliser är en nyckelfråga om den allvarliga våldsutvecklingen i Sverige ska brytas. Det är dock lättare sagt än gjort.

Målsättningen är att Sverige ska ha drygt 26 000 poliser i tjänst 2024, det vill säga runt 6000 fler än nu. Men då krävs, åtminstone, att fler än 2 000 sökande antas till polisutbildningen varje år – inte omkring de 1 400 som antogs i år.

Polisen måste också ägna sig åt rätt saker. Det är kärnverksamheten – inte minst ingripandepoliser och områdespoliser i yttre tjänst – som behöver förstärkas. Om poliserna blir fler på papperet utan att det märks ute i lokalpolisområdena kommer den eftersökta effekten att utebli.

Polistidningen avslöjade i höstas att antalet poliser i yttre tjänst faktiskt har minskat sedan 2015, tvärtemot den politiska retoriken. Under samma tidsperiod har exempelvis polisens HR-avdelning vuxit med 35 procent. 

Det återspeglar det starka suget inåt som finns inom polisorganisationen. 

Att jobba som ingripandepolis i yttre tjänst är slitigt och otacksamt. Ofta tvingas poliserna åka från larm till larm på grund av personalbristen, jobba över för att hinna avrapportera, kanske bli spottad på och kallad gris eller hora. Till det kommer usla scheman och löner. 

Inte konstigt att personalomsättningen är hög och att många hellre söker en skrivbordstjänst eller en tjänst vid någon av specialenheterna, som spaning eller piketen. 

Polisen måste börja belöna de poliser som sliter hårdast ute i lokalpolisområdena.

Detta är ett jätteproblem inom polisen. Om det ska gå att vända utvecklingen i de utsatta områdena krävs uthållig polisnärvaro. Det ska helst vara samma poliser som patrullerar områdena, som känner invånarna och kan bygga upp förtroende. Det är exempelvis så som polisen i nordöstra Göteborg har lyckats pressa tillbaka skjutningarna.

Uppenbarligen gör Rikspolischefen Anders Thornberg samma analys, eftersom polisledningen har valt att lägga lejonparten av de 360 miljoner kronor som riksdagen har öronmärkt till löneökningar nästa år på högre löner för poliser i yttre tjänst. 

Man kan alltid diskutera detaljer i hur lönepotten har fördelats, men huvudinriktningen är helt rätt. 

Polisen måste börja belöna de poliser som sliter hårdast ute i lokalpolisområdena. Det går inte att bara smeta ut löneökningarna lika för alla. 

Facket surar som väntat, och många poliser känner sig förfördelade. Men den kritiken får polisledningen skaka av sig. För det kommer att krävas kraftiga incitament – allra helst i form av villkorade hardship-tillägg – om man vill få fler poliser att stanna kvar i yttre tjänst. 

Det bör också skapas fler karriärvägar och seniora tjänster inom såväl ingripande – som utredningsverksamheten. 

Ett annat sätt att göra göra det mer attraktivt att jobba ute i fält vore att återinföra ”gubblistan” så att äldre kolleger kan patrullera gator och torg dagtid för att avlasta dem som jobbar treskift. 

Det ska vara hög status att jobba längst ut som polis, närmast medborgarna.